Vägskäl

Vi är alla människor, vi väljer själv vilka vägar vi går på här i livet. En del följer strömmen, andra tar en egen skräddarsydd rutt. Ibland kommer man till vägskäl. Dessa vägskäl kan fungera som ypperliga tillfällen att ömsa skinn och födas på nytt. En som inte behöver födas på nytt är dock allas vår Deathis. Födslovåndorna vid det första tillfället var alldeles tillräckliga för hans moder. Uppväxten var sedan också mycket hård. En dag började han få könshår. Två år senare rakade han bort det. Han levde rövare, sprängde ambassader, idkade grova samlag. Tiden gick. Nu är han ingen ungdom längre. Detta märks på flera sätt. Han slaktar exempelvis all köttföda han äter på egen hand. Han tycker emellertid att fågel är lite jobbigt eftersom de måste plockas och noppas och så. Men gris, slaktar han gärna!

Åren går, men djuriskheten består, måste man väl ändå få säga, på tal om vägskäl, alltså.