Nattlig reflektion

Under nattens gång har jag legat sömnlös i fem minuter och reflekterat över gårdagens attentat. Väl rutet, Deathis, säger jag bara. Jag säger också att det inte är första gången han är inne och fördärvar. Jag är nog inte heller hans enda offer. Detta är jag fullständigt övertygad om. Att leva så här tätt intill Deathis tär på själen skall ni veta. Varje gång man avlägsnar sig från hans närvaro känns det som att man tar det första stora steget till en plats där man kan två sina händer rena från vad som i mina ögon är miljontals lidande människors blod. Det är så mycket blod, förstår ni, det strömmar i floder. Det torkar in också, det levras över hela mig; ibland känner jag att all tvål i hela världen inte skulle räcka att tvätta mig ren från allt som kallas Deathicism. Piggstian i allmänhet och Deathis i synnerhet.