torsdag 28 januari 2010
fredag 22 januari 2010
torsdag 21 januari 2010
Hatbrev
Lille Bror Söderlundh vandrar minsann inte alltid oattackerad längs deathisianernas törnbeströdda rabatt. Är man den främste inom sitt område, så är man. Då kan det hända att man då och då får ett litet klagande hatbrev från de undermåliga individerna på arenan. Idag fick jag exempelvis ett brev från någon anonym djävul. Något säger mig dock att det är ett alster av Deathisen själv. Allt tyder på det. Döm själva.
"Bäste herr Söderlundh! Här sitter jag i bastun efter att ha varit ute i skogen och jagat lodjur, järv, koltrast, och tapir. Jag sitter på den översta laven och min lem når trots detta ända ner till golvet. Jag är lite upprörd över hur ni beskriver den här Deathis som en skrytmåns. Ska ni ha en smäll på käften?"
onsdag 20 januari 2010
Skrytmåns
Jag besökte Deathis i Piggstian II häromsistens. Det var givetvis kolossalt skräckinjagande och rysligt på alla sätt och vis, men det är inte det jag vill berätta den här gången. Denna gång vill jag nämligen informera litet om hur Deathis betedde sig rent socialt.
Först hälsade han mig välkommen och var hur normal som helst. Sedan, plötsligt, fick han ett infall. Han började predika. Han berättade storartat om sina senaste landvinningar och han underströk hur många samlag han brukar idka per dag. Ideligen gjorde han detta. Han satt och skröt, helt enkelt. Hans attityd var onekligen väldigt spydig.
Det är bara en person som är deathisian ut i fingerspetsarna som kan agera på det här sättet. Det vill jag våga påstå.
lördag 16 januari 2010
Deathisens egna avatar
Stundom, då Deathis får nog av tillvaron eller då samlagsmöjligheterna når nya bottennivåer, försänker han sig i ett komaliknande tillstånd och lever sitt liv i en annan värld och i en annan kropp. Deathisens nya gestalt kallas ”avatar” och är utrustad med blå hud, knullsvans och åsneöron. Den nya världen kallas ”Pandora” och är bebodd av andra blåa varelser och ting. Här kan Deathis spatsera i friden och fröjden och leva på naturen. Inte sällan får han även utlopp för sina djuriska aktiviteter.
torsdag 14 januari 2010
Två gånger Deathis
Alla människor som är bekanta med deathicismen har nog någon gång i sitt liv undrat hur det skulle vara om Deathis var en siamesisk tvilling. Två Deathisar sammanvuxna i bröstbenet exempelvis. En fasansfullt gräslig förpackning som skulle vara dubbelt så djurisk som en vanlig deathisian. Det vore något, det.
Man kan undra om de två djuriska personligheterna skulle bråka mycket, bråka om vem som får sända ut samlagsinviter och så vidare. Den mest rationella lösningen på ett dylikt problem vore ju att den vänstra kroppen sköter inviterna till vänster och vice versa med den högra sidan. Ungefär så. Andra problem lär också dyka upp, men det mest problematiska är nog att världen inte är redo för en siamesisk deathisian ännu.
Deathisar i historien: Gavrilo Princip
Har någon hört om de så kallade skotten i Sarajevo 1914? De omtalade skotten var dock inga revolverskott, nej. Det rörde sig helt enkelt om skott från ett organ. Tänk Deathis så förstår ni säkert jargongen. Gavrilo Princip var mannen som gav ifrån sig skottkaskaden. Han var en riktig Deathisian, inga tvivel om den saken. Dessa skott utlöste den så kallade svarta veckan som följdes av utbrottet av första världskriget. Det bör också noteras att ett väldigt intensivt och ampert ejakulationsskri var involverat.
onsdag 13 januari 2010
Ondskan
Låt oss för ovanlighetens skull prata om Edward Deathis von Piggstian. Vad är detta för en djävel? Det skall jag för er berätta. Han är en deathisian som kan definieras som pippandets apostel. Han åker land och rike runt och idkar samlag. Han är cowboyknulltygsbeklädd och han är beväpnad med ett penisfodral av guld.
Då man som normal medborgare sitter på sin piedestal och betraktar den här mannen ser man direkt att han är ond. Man ser det på hans svarta skaldjursögon och på hans stenhårda murvelattityd. Så låt oss döma denna deathisian till ondskan, en gång för alla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
