En fråga om könskort

Varifrån kom han, Deathisen?

Jag sitter här i min fantastiskt pittoreska skrivarstuga och läser de nedtecknade historierna om Deathis. Jag är kringvärvd av deathicismens alla kännetecken, som blåser samlag och död tvärs igenom rummet, då det slår mig att Deathisens ursprung kan kännas lite abstrakt. Däför tänkte jag förtälja några detaljer.

Deathis var en gång en av Guds änglar, ett av de väsen som Gud hade skänkt liv, frihet och en egen vilja. Allt detta hade Deathisen missbrukat till att sätta sig upp mot Gud. Och han lyckades dra en del av skapelsen med sig. Han fick de första människorna att börja tvivla på vad Gud hade sagt och på att Gud verkligen menade det han sagt.

Allt sedan dess råder det en oförsonlig motsättning mellan Gud och Deathisen, mellan ljuset och mörkret, mellan kärleken och själviskheten.

Deathisen är alltså en personlig makt, en levande vilja. Det onda tänker. Det onda tar initiativ. Det onda idkar skoningslösa samlag.

SAOL14

Chronicles of Deathis har fått ta del av den ännu icke utkomna 14:e upplagan av Svenska Akademiens ordlista. Tillfället togs naturligtvis i fullkomlig akt och de så kallade nyorden granskades med särskilt stort intresse. Det mesta var dock dumheter och det är synd att man tvingats utelämna vissa verbala klenoder till följd av det vulgära slöddrets styva munläder. Men tillägget ”deathis” var nödvändigt och framkallade gåshud.

Efterlysning

Jag läser en artikel i Hufvudstadsbladet som handlar om nättjänster som ger möjlighet till virtuella strövtåg på datorskärmen. Google Street View är ett exempel som nämns. I artikeln frågar man sig om dessa nya tjänster är ett brott mot integriteten. Man hävdar exempelvis att det är relativt enkelt att känna igen bekanta på klädsel och kroppshållning på bilderna.

Vad är det man syftar på här egentligen? Syftar man på bekanta i en ren generell bemärkelse? Nej. Det står ”klädsel och kroppshållning”. Man syftar givetvis på ”Mannen med skön hållning-mannen”.

Då blir ju nästa fråga: Har någon sett ”Mannen med skön hållning-mannen” på Google Street View? Om någon har sett honom, kontakta Chronicles of Deathis omedelbart. En belöning utlovas. Men kom för i helvete inte med några satans falsarier. Då skickar jag Deathis på er.

Annonsen

Jag fick precis syn på en sådan där sexannons på Internet, vet ni. Annonsen visar bilder på människor i min geografiska närhet som sägs vara villiga, på sätt eller annat. Döm om min förvåning då jag fick syn på Deathisen. Jaha, tänkte jag, nu bjuder han ut sig där också. Det var ju självaste fan!

Pikant släktutredning

För dem som ännu inte snubblat över någon deathisians tjusiga lekamen, så att säga, kommer Chronicles of Deathis nu att lätta en smula på förhuden och blotta delar av von Piggstian-släktens glansfyllda förflutna. Fem deathisar ur tidens annaler presenteras i det följande.

Den nuvarande och av samtiden erkände deathisianens fullständiga namn är Edward Deathis von Piggstian (1987-). En lebeman, vivör och degenererad snuskhummer med något som kan definieras som kärleksklåda. Det som skiljer Edward, eller ”Eddie Deathis”, från de övriga i släkten är hans hänsynslösa lajvande. Man kan säga att Edward var den som gjorde lajv synonymt med deathicism.

Edwards far heter Gustaf Wilhelm Deathis von Piggstian (1946-) och är en så kallad exdeathisian eller Deathis Emeritus. Han har alltså abdikerat till förmån för sin son och kallas i folkmun för Kingen. Kingen utmärkte sig i sin ungdom som en temperamentsfull och väldigt äventyrlig samlagsutövare och han fick många att lyfta på ögonbrynen. Hans standardreplik var och är fortfarande ”Vid min knullsvans”, som har ungefär samma betydelse som ”Herregud”. För tillfället skriver han på sitt verk ”Deathiskingens bravader skrivna av honom själv”.

Gustafs far var den ökände Gammelkingen, Cornelius Deathis von Piggstian (1919-1988). Cornelius luktade illa och bar en uppfläkt räv som huvudbonad. Han var en blek herre, som strävade efter en plats i riksdagen, men som blev slängd i en brunn. Där dränktes han i hans politiska dynga. Hans sista ord lär ha varit ”Jag sluter mina ögon med den välsignade vissheten att jag har lämnat en deathisian på jorden”.

Carl Edward Deathis von Piggstian (1880-1941) var Gammelkingens far. Han lät alla jobba i hans knullkammare dygnet runt mot betalning in natura. En fruktansvärd Deathis på alla sätt och vis. Med löften om rikedom och berömmelse som enda lockbete fick han dessutom otaliga kjoltyg att smaka på det adliga ståndet.

Franz Wilhelm Deathis von Piggstian (1803-1866) levde i välstånd. Han bodde i ett stort Piggstian-slott och betedde sig som en konung, som en renrakad samlagskung. Vid slottet förekom bland annat ritualiserade samlag, även kallad publik kopulation. Deathisen idkade nämligen ofta, som på en scen, ett långt samlag, medan hovkretsen stod nedanför den upphöjda knullbänken och tittade på. Franz dog senare i kolera.

Det må vara intressant att gräva i deathisianernas vilda historia, men nu måste vi avsluta. Ta gärna del av detta, men kom inte och säg att det var bättre förr. Då dog nämligen folk som flugor och hostade levrat blod varje morgon enbart på grund av von Piggstian-släktens blotta existens.