Deathis är rolig

Deathis är rolig han. Han kallar exempelvis knullgummi för snoppens sovsäck. Och då han talar om sin djuriska orgasm, talar han om att nysa med penis. Mycket roligt. Det är en riktig liten komiker vi har att göra med. Men vi ska inte döma honom på basen av det. Vi ska döma honom på basen av att han är från helvetet, och intergalaktiskt djurisk.

Det är mörker

Mörkrets årstid är här. Det kanske ni har märkt. Det är mörker och det är död, överallt. Tack gode Gud för att Chronicles of Deathis existerar under detta mörkrets tidevarv. Chronicles of Deathis är exakt vad man behöver. Historierna om Deathisens bravader är ett ljus i tunneln, något att sikta blickarna mot. Chronicles of Deathis är ett ljus i mörkret.

Skulle du ha samlag med denna man?

Inga konstigheter

Deathis åt en fågel till frukost idag.

Fasaden som rann av

När det gäller förhållandet mellan män och kvinnor är Deathisens synpunkter helt och hållet klart konservativa. Han anser att kvinnan är olik honom själv och hon bör således hålla sig till att glädja honom. Skulle hon vara dum nog att bryta sig ur detta mönster borde hon kuvas, exempelvis genom att fjättras i Piggstians dunklaste vrå och lära sig självuppoffring. Det är väldigt skandalösa och omoraliska synpunkter han har, Deathisen. Men så är han ju också en kloakernas portvakt, uppfostrad att vara genomträngande bestialisk i alla avseenden.

Fast han har så låga tankar om kvinnor vet han ändå hur han skall lägga sina kort då han beblandar sig med dem. Man kan säga att han har en fasad, en framsida som inte alls representerar insidan. Fasaden målar upp en bild av en stillsam och gemytlig gentleman som kan erbjuda trygghet, ömhet, och kanske en lycklig framtid. Enda kruxet i kråksången är att fasaden lätt raderas då skutan är i hamn, så att säga. Då Deathis väl fått ett positivt svar på en samlagsinvit, då rinner fasaden av. Nej, fasaden forsar bort med en ursinnig kraft. Tänk er att Deathisens så kallade fasad är den kända målningen Mona Lisa. Tänk er sedan att man tvättar orginalet av Leonardo da Vinci med en högtryckstvätt. Tänk er slutligen hur motivets leende fragmenteras i vätskan. Precis så illa går det då Deathisens fasad rinner av. Det blir katastrof och det blir samlag. Så är det med den saken. För att ytterligare illustrera bjuder Chronicles of Deathis på en beviskedja i bilder.

1. Fasaden är på – Deathis konverserar artigt.

2. Fasaden är av – Deathis kopulerar hårt.

Bollen är i rullning

Gott folk. Det rör på sig i Piggstians inre. Deathis plockar och lägger saker i högar, ja, man kan nästan säga att han bringar reda i oskickets högborg. Varför har han då tagit sig an denna tillsynes hopplösa uppgift? Jo, det är nämligen så, förstår ni, att Deathis är på väg bort från sin vidriga samlagslya. Vart ämnar han då förflytta sig? Det vet ingen. Deathis kan i princip inställa sig var som helst på denna jord och inleda sin säregna förpestelse av Guds nåde på platsen. Det enda som är säkert är att han skall byta häckningsplats. Deathleffs runt om i landet har redan mobiliserat sig och samlats utanför Piggstians port för ordergivning. De är redo att fyllas av knullbänkar, cowboyknulltyg, och annat förhatligt som Deathis samlat på sig under de gångna åren.

Innebär då detta att vi nu ser slutet på en era och en epok? Ja, det kan man säga. Men räds icke. Jag är personligen säker på att det kommer att idkas precis lika många samlag per minut i den lokal som blir Deathisens nya stia, om inte ännu fler. Deathis upphör ju inte med sina djuriska aktiviteter bara för att han byter bostad. Det är ungefär som då ormar ömsar skinn. Ett större skinn behövs då ormens lekamen har växt och då det gamla skinnet har blivit väldigt slitet. Likaledes behöver Deathis en ny Piggstia då den gamla har vittrat sönder på grund av helvetiskt fördärv. Vi kan inget annat än önska honom lycka och framgång, och hoppas på att han bosätter sig så långt från civilisationen som möjligt.

Edward Deathis von Piggstian

Chronicles of Deathis kan idag lite stolt meddela att man nu kan bli ett fan av Edward Deathis von Piggstian på Facebook, om man så önskar och vill. Någon egentlig mening med det hela finns naturligtvis inte, men istället för att dalta med enkelheten kan man ju lika gärna ta sitt förnuft till fånga och visa lite vördnad till allas vår hjälte, Deahtisianen från Piggstian. Detta gör man då bäst genom att bli ett fan. Och Deathis själv, han är ju verkligen ett fan av högsta rang. Satan vad djävlig han är, om man tänker efter. Han är ju ta mig fan översexuell också.

Pärlor åt svin

Denna dag är icke Deathisens födelsedag. Ett minne från hans senaste bemärkelsedag ploppade dock upp i mitt huvud idag. Det var nämligen så att Deathisens odjuriska moder hade spenderat en riktigt stor summa pengar för att kunna ge en magnifik present till sin djuriska son. Hon hade köpt dyra saker, smycken och ädelstenar. Dessa gav hon till sin son med kärlek. Hon hade alltid tyckt att han gott och väl kunde bära ett glittrande halsband runt sin hals. Nu gav hon honom ett sådant. Hon gav också en ring, ett örhänge samt ett armband. Hon gav juveler till sin lilla juvel. Då jag fick reda på att detta hade hänt blev jag smått konfys. Jag frågade mig själv varför hon gjorde på detta viset. Jag ansåg, och anser fortfarande att detta handlingssätt var som att kasta pärlor åt svin.

Vad har du i fickan Deathis?

Frågan som alla ställer sig idag är följande: Vad har du i fickan Deathis? Svaret på frågan, det som Deathis har i sin ficka, är oklart. Det spekuleras i om det möjligen kunde vara en jättebanan, eller en rullad affisch eller kanske pain riche. Tarzans lian har också kommit på tal. Några har tipsat på en kraftig tulpan. Andra har frågat sig om han varit ute och fångat en levande svan. Frågan förblir obesvarad men innerst inne vet vi väl nog ändå alla vad det rör sig om. Är det inte så?

Herr Gårman!

Här kommer ett litet tips på hur man kan veta om man befinner sig i Piggstians närterräng. Ser du skylten nedan då du är ute och spatserar, spring för brinnkära livet! Bara som ett litet tips till dig Anita.

Här kommer en liten ramsa om mannen på skylten. Tolka den hur ni vill.

Herr Gårman!
Herr Gårman!
På vita strecken får man!
Här men inte där tut tut!
Här men inte där tut tut!
Herr Gårman!
Herr Gårman!
På vita strecken får man!

Jag personligen tolkar den djuriskt. Det vill säga, jag tolkar den som så att Deathis har samlag med en på de vita strecken.

Ett ord om Deathis

Det kan te sig svårt att förklara för en oinsatt vad deathicism egentligen går ut på och hur pass djurisk Deathis i själva verket är. Därför har jag utvecklat ett nytt ord som beskriver det hela på ett väldigt koncist sätt. Ordet är "kukmung". Vi kan således från och med nu konstatera att Deathis är ett tvättäkta kukmung i ordets sanna bemärkelse.

För att illustrera ordet bildgooglade jag litet på det och fann dessa två exemplar nedan. Och som insatt kan jag påpeka att det utan tvekan rör sig om deathisianska bilder. Kukmung är således exakt vad det är.

Dagligt bröd

Många individer försöker, till stor del, äta och leva nyttigt. Detta gör de för att må bra och i slutändan på grund av att de är rädda för att alltför tidigt gå en ödesdiger död till mötes. Deathis däremot, är en individ som lever i fullkomligt gastronomiskt misär. Hans dagliga bröd består av variationslös deathisiansk junkfood, fiskpinnar, några fjuttiga russin och ännu mera deathisiansk junkfood ända från helvetet.

Marie Antoinette, drotting av Frankrike och Navarra i tidernas historia, ansåg att de fattiga som inte hade något bröd att äta kunde äta bakelser i stället. Deathis å sin sida är lika befängd och vill att alla skall äta deathisiansk junkfood. Jag vill mena att det inte går i längden. Se bara på bilden nedan, ett typiskt exempel på Deathisens dagliga bröd. Twifan!

Post-sexuell kost à la Deathis.

Samhällsbäraren

Deathisen försöker ständigt ge sken av intellekt. Han titulerar sig exempelvis akademiker i offentliga sammanhang och han anser sig vara den bildade människan, samhällsbäraren. Det är ju lite lustigt och motsägande på samma gång, ty intellekt och ett extremt djuriskt och inhumant sinnelag passar liksom inte ihop. I själva verket är han faktiskt inskriven vid ett universitet och lyfter månatligen studiestöd, dock studerar han Deathicism, vilket verkar något suspekt. I mina ögon är Deathicism något som handlar om dekadens, lajv och grova samlag. Att Deathis sedan studerar Deathicism betyder ju att han egentligen studerar sig själv och sina landvinningar i sänghalmen. Det är nog därför han är så framstående inom sitt ämne. Men någon riktig akademiker är han inte, vill jag påstå. Men å andra sidan ska han väl få hålla på med något djävulskap, vid sidan av sina djuriska aktiviteter, menar jag.

Konferens

Förra veckan ordnades en toppkonferens rörande naturliga polymerer i byggnaden där jag oftast äter min dagliga lunch. Detta innebar att själva lunchrestaurangen var ockuperad av konferensdeltagare i lustiga hattar i en hel timmes tid mitt på dagen. De måste få äta i fred, hette det, så ingen annan fick äta under den tiden. Deltagarna av konferensen var till största delen män, från diverse hörn av världen. Då de hade äntrat restaurangen reglades dörrarna och vakter utrustade med automatkarbiner placerades ut vid strategiska knutpunkter på utsidan. Man kom inte in. Likväl kan Chronicles of Deathis exklusivt avslöja vad som hände där inne.

Innan vi kan gå närmare in på händelserna bakom de lyckta dörrarna borde vi kanske gå igenom vissa nyckelpersoner vid lunchstället. Den rutinerade, är mannen med stil, elegans och know-how. Han vet allt och har rutinen inne helt enkelt. Sitter han i kassan går det undan, kokar han soppa blir det gott. Och så vidare. En svart liten huvudprydnad döljer hans grånande hår. Dunkslaven, är kvinnan som dunkas, dagarna i ända. Hennes enda uppgift är att bli dunkad, framför allt av Den rutinerade och inte sällan av det fruktansvärda Akket. Man kan mycket väl tänka sig att hon, just i detta nu ligger böjd över några kastruller och tar emot det hon är gjord för att ta emot. Sedan finns också Den orutinerade, men hon är inte särskilt intressant i detta sammanhang, så vi lämnar henne som sådan, men det kan nämnas att hon hanterar kassaapparaten med ungefär samma finess som blinda slåss.

Med dessa nyckelpersoner låsta kan vi nu gå över till huvudsaken. Då konferensdeltagarna var inne i restaurangen och dörrarna hade reglats var det dags för lunch, trodde de. Den rutinerade hade dock en annan aktivitet i åtanke. Han röt till med sin rossliga röst och fick allas blickar riktade mot sig. Han uppmanade alla att ställa sig på kö. Hela bunten tycktes lyda ordern i sann nazianda. Sedan uppmanade han Dunkslaven att böja sig framåt vid salladsbordet, med ändan i vädret. Det gjorde hon. Därefter uppmanade han alla deltagare att dunka Dunkslaven, i tur och ordning, börjandes från förste man. Den långa, slemmiga ormen av hungriga konferensdeltagare ringlade sig fram mot dunkslaven, och en efter en, dunkade de Dunkslaven, sakta men säkert, tillbaks till Medeltiden. Den rutinerade ställde sig sist i kön och avslutade hela dunkfesten efter en timme i ett hänsynslöst crescendo. Efter detta öppnades restaurangen för allmänheten igen och allt var åter som vanligt. Konferensbesökarna kände sig mätta och belåtna och Den rutinerade var ännu mättare. Dunkslaven var dock absolut mättast av alla, fast på ett helt annat vis.

Pimp My Underliv

Fredagen till ära lanserar Deathis en sprillans ny tjänst som han kallar för "Pimp My Underliv". Deathis säljer tjänsten till kvinnor och andra med motsvarande kön som vill piffa till sitt underliv. Underliven pimpas av Deathis själv i Piggstians inre. Någon uppiffning är det däremot inte alls tal om. Det enda han gör är att ha ett satans grovt samlag med sina kunder. That's it.

Ring of Fire

Ring of Fire – eldringen – kallas den hästskoformade kedja av vulkaner och förkastningslinjer som omgärdar Stilla havet. 90 procent av världens alla jordbävningar och 81 procent av de största jordbävningarna inträffar i området. Av världens 1500 aktiva vulkaner ligger nästan 90 procent längs eldringen. Vad har detta då att göra med Deathis och Piggstian? Jo, det förhåller sig nämligen på det sättet att denna eldring idag fått en liten men gräslig filial i Finland. Ni vet säkerligen redan vilket ställe jag pratar om, just det, Piggstian. Deathisens horribla bostad är alltså från och med nu en del av eldringen, som varje år skapar obeskrivlig och fasansfull smärta och förödelse på platser inom området.