Fasaden som rann av

När det gäller förhållandet mellan män och kvinnor är Deathisens synpunkter helt och hållet klart konservativa. Han anser att kvinnan är olik honom själv och hon bör således hålla sig till att glädja honom. Skulle hon vara dum nog att bryta sig ur detta mönster borde hon kuvas, exempelvis genom att fjättras i Piggstians dunklaste vrå och lära sig självuppoffring. Det är väldigt skandalösa och omoraliska synpunkter han har, Deathisen. Men så är han ju också en kloakernas portvakt, uppfostrad att vara genomträngande bestialisk i alla avseenden.

Fast han har så låga tankar om kvinnor vet han ändå hur han skall lägga sina kort då han beblandar sig med dem. Man kan säga att han har en fasad, en framsida som inte alls representerar insidan. Fasaden målar upp en bild av en stillsam och gemytlig gentleman som kan erbjuda trygghet, ömhet, och kanske en lycklig framtid. Enda kruxet i kråksången är att fasaden lätt raderas då skutan är i hamn, så att säga. Då Deathis väl fått ett positivt svar på en samlagsinvit, då rinner fasaden av. Nej, fasaden forsar bort med en ursinnig kraft. Tänk er att Deathisens så kallade fasad är den kända målningen Mona Lisa. Tänk er sedan att man tvättar orginalet av Leonardo da Vinci med en högtryckstvätt. Tänk er slutligen hur motivets leende fragmenteras i vätskan. Precis så illa går det då Deathisens fasad rinner av. Det blir katastrof och det blir samlag. Så är det med den saken. För att ytterligare illustrera bjuder Chronicles of Deathis på en beviskedja i bilder.

1. Fasaden är på – Deathis konverserar artigt.

2. Fasaden är av – Deathis kopulerar hårt.