Deathisens rekord

Tidslinjen för fenomenet Guinness Rekordbok börjar i ett bibliotek 1951 där en förmögen ölbryggare får ett anfall av nästan arrogant självförtroende och tänker utanför sin egen bransch. Ölbryggaren hette Sir Hugh Beaver och han vill veta vilken som är den snabbaste fågeln av alternativen Ripan och Ljungpiparen. Han vänder sig till Encyclopedia Britannica, men finner inte ett ord om fåglarnas hastighet. Han beslutar sig då för att slå Storbritanniens bokförläggare på fingarna genom att skapa ett facit till alla pubdiskussioner man kan föreställa sig. Den första upplagan av rekordboken utkommer sedan 1955. Framgången var omedelbar.

Vad har då Deathis med det här att göra? Jo, det är nämligen så att Deathis besitter tre av alla rekord i rekordbokens register. För det första besitter han rekordet för högsta ljudnivå framkallat av en människa. Det var ett ejakulationsskri hösten 2008 som uppmättes till hela 180 dB som fick den utsände från Guinness att häpna. Hans trumhinnor sprack dessutom eftersom ejakulationsskriet motsvarade ljudnivån av ett kanonskott, men detta är en parentes. För det andra noterades Deathis med världens styvaste organ under en tävling där just organstyvhetsförmågan var färdigheten som man tävlade i. Och sist men inte minst så har han vistats den längsta tiden på plats som till temperatur, oreda och kaos, kan liknas vid helvetet. Här var det förstås Piggstian man syftade på. Chronicles of Deathis kan tillägga att fler rekord troligen är på kommande.

Loch Ness-odjuret

Det finns debattämnen som är större än livet. Ämnen som genererar insiktsfull diskussion och som gör att folk ägnar sina privata och professionella liv åt att försvara en viss position. Nu avser jag inte den deathisianska hotbilden utan kanske då mer till exempel grälen om Loch Ness-odjurets vara eller icke vara. Är det en bluff som står bakom allt, eller finns det verkligen något vanskapt där nere i sjön?

Loch Ness är inte bara Storbritanniens näst djupaste sjö, utan också kanske världens mest mytomspunna vattendrag. Detta på grund av att några stackare säger sig ha sett ett stort och odefinierat sjöodjur i vattnet där. Fotobevis finns till och med att tillgå. Man har spekulerat i att det kan röra sig om någon vattenödla från dinosauriernas tidevarv, en stor mal, en säl med mycket lång hals, eller en storväxt ål. Alla teorier har dock brister och illusionen om dem tycks alltid krackelera på något plan. Chronicles of Deathis drar nu sitt strå till stacken och presenterar inte bara ett, utom två rationella alternativ.

1. Det fanns verkligen ett Loch Ness-odjur. Men det finns inte kvar. Deathis har nämligen pippat det tillbaka till tiden före Jesus Kristus från Nasaret.
2. Deathis är odjuret. Siluetten som setts och fotograferats ovanför vattenytan har inte varit annat än hans penisfodral.

Deathisianska faktorn

Den deathisianska faktorn är en benämning på ett deathisianskt handlande som olycksorsak. Olycksanalyser visar vanligen att minst 80 % av de direkta olycksorsakerna som människor råkar ut för utgörs av deathisianska handlingar. Denna siffra torde dock vara en underskattning, beroende på att analyser i allmänhet anses vara färdiga när man hittat något som skulle ha gjort att olyckan inte inträffat, om detta något varit annorlunda. Olycksanalysen stannar därför ofta vid deathisen, eftersom hennes beteende skulle (kanske också borde) ha kunnat vara annorlunda än det var. Djupare analyser visar emellertid att de deathisianska handlingarna ofta betingas av olämpliga samlag, exempelvis olämplig samlagsställning och dåligt samspel människa-deathis. Konsekvenserna av handlingarna blir också allvarligare än vad de behövt bli om de barriärer mot deathisar som bör finnas i människor har eroderat genom olika mentala brister. En sådant människa kommer därför högst sannolikt att drabbas av en olycka beroende på den "deathisianska faktorn".