Typtriangel-mannen

Mannen med skön hållning-mannen sågs idag på busshållplatsen efter en hård arbetsdag. Om ni undrar hur han kan stå och vara så mobil så beror det på att han stöder sig på en mycket liten och mycket slaviskt oren filur bredvid honom, men det syns inte från denna vinkel. På tal om vinklar. Jag noterade att hans hållning medför att han också kan kallas Typtriangel-mannen. Typtriangel-mannen gillar att ha trekanter i bollhav och försätter sig själv alltför ofta i olika triangeldraman av varierande karaktär, det är vad jag tror, det. Notera för Guds skull också den vita mössan.

Vem är rädd för Mannen med skön hållning-mannen?

Som bekant låg den ökände mannen med epitetet "skön hållning" i sträckbänk under julhelgen. Detta gav dock inte det önskvärda resultatet. Han ville ju bli kvitt sin sköna hållning. Det skedde ej. Han blev dock kvitt sin rörelseförmåga. För det är ju så med sträckbänkar, offrets kropp sträcks ut cirka 30 centimeter vilket resulterar i att armar och ben går ur led. Vår man i tortyrkammaren ville vara märkvärdig och spräckte 40-centimetersgränsen. I och med det spräckte han också sina chanser att gå och nazisthälsa igen. Det positiva är i alla fall att han fortfarande kan stoltsera med en riktigt skön hållning. Han kan nu också stoltsera med ett av världens slappaste handslag.

Ryktet har nu spridit sig om denne man. Varje helg arrangeras så kallade Vem är rädd för Mannen med skön hållning-mannen-spel på arenor runt om i landet. Spelet liknar British bulldog eller Vem är rädd för svarte man. Det går alltså ut på att man placerar den immobila Mannen med skön hållning-mannen på mitten av planen. Resten av deltagarna, mest vulgärt slödder, står uppställda vid ena kortsidan. Då alla är klara ropar man Vem är rädd för Mannen med skön hållning-mannen? varefter de modiga kan gapa Inte jag! Nu gäller det för den stora massan på kortsidan att försöka ta sig till den andra kortsidan utan att bli fasttagna av den paralyserade mannen i mitten. Det gäller alltså att akta sig för honom. Detta är ganska lätt då han praktiskt taget bara ligger där och grämer sig. Ännu lättare blir det efter första ronden då någon lallare knycker hans glasögon. På det här sättet fortsätter man. Fram och tillbaka. Föreställ er denna eviga loop, tack. Någon sa en gång att man inte kan komma någonstans om man inte har någonstans att gå. Jag vill våga påstå att man inte kan komma någonstans om man är huvudpersonen i Vem är rädd för Mannen med skön hållning-mannen. Har jag fel?

Deathis utan gränser

Deathis utan gränser är en köttslig humanitär organisation med hela världen som arbetsfält. Organisationen förför människor som drabbats av kriser, krig och naturkatastrofer oavsett politisk åsikt, religion eller etnisk tillhörighet. Varför dylik lockelse till sexuellt umgänge skulle göra saken bättre kan ingen svara på. Det finns ju ingen mening med det, om ni frågar mig. Jag skulle förmodligen ge dem en käftsmäll, inget mer. Hoppsan, nu brusade jag upp mig lite, det kanske ni märkte. Nåväl, denna organisation har ett motto, det kan jag i alla fall berätta.

Pro Volutabrum - För Piggstian

Tandkrämsdiskussion

- Hej, vad använder du för tandkräm?
- Woly.
- Ursäkta?
- Woly.
- Ok.

Snabbköpskassören

Läget är följande. Jag är och handlar i butiken i Piggstians närhet. Hälsar glatt på surfitts-kärringen som står och plockar bananer vid frukterna. Ingen respons. Men dra åt helvete då, tänker jag. Handlar vidare. Basprodukter. Ris, gris och flis. Sedan anser jag mig vara färdig. Går fram till mutanten vid kassan. Hans tunga är delad i två och han väser. Jag ser honom rakt in i hans reptilögon och säger "Du fjällar, äckel". Han verkar inte förstå vad jag talar om. Han är Frau von Surfitts arbetskamrat och manliga motsvarighet, han är surpitts-gubben. En satans fan. Samma kännetecken som kärringen, djävulsk passivitet och blyinfattad stelhet. Han sitter där i kassan och masturberar mentalt likt en ruvningsbenägen tupp med en nonchalant framtoning. Allt i honom är gjort av sten. På söndagar sitter han däremot tillbakalutad i en skön brun fåtölj med ett glas ljummen Renault och trivs. I sin högerhand har han dock ett rakblad som blänker. Han har gjort det förut, han gör det igen. Han skalar banan. Surpitts-gubben har förresten faktiskt kammat hem guldet i Bananöppnar-VM i Aachen en gång, hans resultat var 7000 skalade bananer på lika många timmar.

Deathis kan komma

Såg ett väldigt intressant program på tv nyligen. Producerat i Australien var det också. Deathis kan komma hette programmet. Det handlade i stora drag om en Deathis som flög runt och pippade behövande.

Det är mörker

Ett djuriskt mörker har lagt sig över Piggstian. Det tisslas och det tasslas. Någonting är i görningen. Man känner sig lite obekväm. Och illa till mods. Piggstian har alltid erbjudit habil underhållning i dunkel belysning, men idag anas verkligen ugglor i mossen. Det ligger en hund begravd någonstans, och kadavret luktar satan. Innanför Piggstians murar finns tyvärr ingen Gud som kan säga Varde ljus!. Gud ser nämligen att Piggstian är ond, och Gud skiljer ljuset från mörkret. Det finns däremot en Deathis där inne. En Deathis som håller fram en svart, skrynklig och inbjudande kärlekshand till potentiella martyrer. Jag vill inte att någon skall frestas att falla i hans fällor som jag vet att man så lätt kan frestas att falla i. Jag hoppas verkligen att alla skall klara sig torrskodda genom denna ljusbrist. Jag tror på er där ute. Jag tror inte på på Jesus Kristus Lord Almighty och inte heller på Satans helvetes jävla skit, men jag tror, för trolös är den, som tar farväl, när vägen blir mörk. Glöm aldrig det. I mörkret är för övrigt inga kvinnor blyga. Glöm aldrig det heller.

Morgontvagning pågår

Jag vaknar dämpat till ett avlägset brus och plask. Du ligger inte vid min sida. Befarar att du är i duschen. Jag går via köket mot badrummet, parketten knarrar tidvis fast jag tassar på tåspetsarna. Dörren är olåst. Jag stiger in. Du står mycket riktigt bakom draperiet. Jag river det åt sidan och hojtar "Ridå!". Du blir först lite skärrad, sedan lite blyg, sedan fortsätter du med det du höll på med. Och jag betraktar dig. Betraktar det du gör. Det är inte bra. Du gör fel. Du blir inte ren. Allt är bara en lek för dig. Jag pallar duschhandtaget i en handvändning och greppar en tvättsvamp i min fria hand. Och så tvagar jag dig. Jag tvagar dig riktigt ordentligt.

Vräkt med omedelbar verkan

Hyresvärden var just på besök. Han fick syn på Deathis i Piggstian. Det var osämja i luften. Deathis förmodar jag, sa han. Sedan framfördes en order.

Nu vill jag att du lämnar den här lokalen och aldrig kommer tillbaks igen.

Deahis nickade men ignorerade budskapet fullständigt. Han gäckar alla satans förmyndare som dömmer honom för ett brott han begått.

Grabben i båset bredvid

Detta är en liten anekdot. Jag besöker en toalett. Jag går in blott för att snyta mig. Två bås av samma slag finns att tillgå. Jag tar det ena. Inget papper. Tar det andra. Här existerar papper i mängd och massor. Gör vad jag skall göra och besluter mig även för att kasta lite vatten, då jag ändå är på plats. Jag hinner knappt ta fram min ådrige kompis innan en okänd filur stövlar in på toaletten. Han verkar ha bråttom. Mycket bråttom. Han väljer det lediga båset av de två. En toalettring forceras ned. Mannen störtar ner på klosettstolen så att skinkornas möte med plasten ger ifrån sig ett tryckande tungt ljud. Då jag hör hur något börjar rinna, ja forsa, ner i toalettvattnet förstår jag att mannen tömmer sin tarm. Sin tjocktarm. Jag brottas med ett moln av gas. Fylls inte av extas.

Jag gör ett första försök att avlägsna mig. Men precis som jag skall öppna dörren och gå ut slår det mig. Det finns ju inget papper i snubbens bås. Och han behöver antagligen papper efter sin häftiga verksamhet. Därför upplever mannen högst antagligen ett mycket fragilt ögonblick. Han tänker säkert något i stil med "Helvete och Satan, skjut mig i huvudet". Jag har fem alternativ, tänker jag. Antingen flyr jag fältet och super mig aprak samt gottar mig i hans elände. Eller så dyrkar jag upp låset och filmar honom i vidriga vinklar med mobilkameran och lägger upp ett kraftigt redigerat material på YouTube. Eller så sparkar jag in dörren och slår honom sönder och samman med mina bara nävar för att slippa hans avföringsstank, ty en dödad fiende luktar alltid gott. Eller så drar jag fram en redig machete och hugger lite i blindo. Eller så häver jag bara över lite papper åt stackaren och säger något ironiskt om att han får torka själv. Jag kunde ha gjort vad som helst men jag var snäll och gjorde det sistnämnda. Jag är en räddare i nöden och grabbar i bås bredvid borde kanske vara lite räddare i sin nöd.

Var alltid uppåt

Så här i måndagens stund vill jag citera en bekant.

Se aldrig bakåt. Känn aldrig inåt. Var alltid uppåt.

Olycka och välgång med Deathis

Visst har personer som Martti Ahtisaari, Kofi Annan och Michail Gorbatjov gett mig många härliga stunder, men inte har de gett mig levebröd, som Deathis. Deathis har visserligen aldrig fått Nobels fredspris, men man minns honom alltid för att han aldrig har missat något ligg eller någon efterfest. Tänk på det, Nelson Mandela, var var du på karaoke? Jag har upplevt många besvikelser som professionell bloggare och jag har lärt mig att det alltid är bättre att måla fan på väggen. Då kan det bara sluta i succé. Låt oss därför blicka framåt med förväntningar på gränsen till uppgivenhet och apati. Låt oss kasta yxan i sjön ordentligt, redan nu. Låt oss ta i som satan med torson och hoppas på att Deathis kan skänka oss munterhet varvat med misär, så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå.

Det fruktansvärda Akket

Det här är historien om ett fruktansvärt, fruktansvärt Akk. Akkets namn är bara Akket, helt omotiverat och inte alls på grund av ett ackumulatorsyraskadat ansikte. Namnet är latin och betyder elegant sjusovare. Akket är en man som arbetar i ett bibliotek. Hans titel är Library Assistant och han bemästrar åtminstone tre språk, utbildad tradenom som han är. Till hans arbetsuppgifter hör bland annat att placera böcker i hyllor och låna ut böcker. Allt som oftast krävs också lite rutinmässig handledning för hjärndöda utbytesstudenter. Ganska frekvent ger han även ifrån sig ett förvridet och ytligt hästskratt, hans mun domnar liksom bort i själva skrattögonblicket.

Han är inte en man som nackar höns med giljotin på fritiden direkt. Han är lite av en Apple-människa och är intresserad av kläder och mode. Likväl klär han sig inte i något alltför uppseendeväckande. Akket prioriterar god kvalitet och detaljer. Det kan vara ett knallrött bälte, en blodfärgad axelväska, Peruröda halsdukar eller bara en väldigt orange tröja som gör Akket till den han är. Man kan säga att Akket är höstig ut i fingerspetsarna.

Akket är ingen som vill bryta mark. Helst av allt vill han bara gå hem från arbetet. Han börjar klockan tio och arbetsdagen är på stickan redan klockan tre på eftermiddagen. Fem timmars arbetsdag alltså, minus en timmes lunch samt minus tre gånger kaffepaus á 15 minuter. En relativt passiv arbetsdag. Det är mycket möjligt att Akket skulle kamma hem höga poäng i en tävling i slapphet. Men det är verkligen roligt att se honom i arbetet. Han sitter vid sin dator och googlar sig själv. Han sorterar böcker. Pulserar i takt med en melodi som inte finns. Han får stånd. Han har växt upp till ljudet av bokpärmar som gnuggas mot varandra och detta är en kick som gör honom hög. Hög på livet. Sedan kan han stå och vänta, nästan hoppa, på att få gå hem. Ibland avlägsnar han sig redan klockan två. Väl hemma lägger han sina märkeskalsonger i högar med ett barns glada min, mest Björn Borg, Ralph Lauren och Calvin Klein. Han förälskar sig i sig själv och onanerar sju gånger om dagen. Han är estetiker och en livsnjutare. Han är glad och han mår bra. Akket är mycket bra.

Samlade Akket-citat
"Jag har inte tålamod med det här"
"Ja, det kan hända"
"Jag smiter iväg lite tidigare idag"
"Stäng dörren och lägg upp fötterna på bordet och slappna av"
"Ja, det är våran biobok"
"Det finns inga datorer här, bara mottagare"
"Man kan inte surfa här, bara spela musik"
"Man kan inte spela musik här, bara surfa"
"Se gärna på mitt könsorgan som på en bok, bläddra i den, hastigt"
"Jag surfar lite till, sen går jag hem"
"Jag ska börja dra mig hemåt nu"
"Jag går och låser"
"Stäng dörren och runka av mig"
"Man vill inte ha fler lösenord, man har så många pinkoder och allting"
"Jag går på toaletten ett tag"
"Jag tar sovmorgon imorgon"
"Jag tar långlunch"
"Jag tänker springa några ärenden på kafferasten"
"Vem drog ur snoppen"
"Jag bryr mig inte om kursbibliotekets böcker, bara om våra egna"
"Jag vaknade i en pöl av groggar och öl, vittjade hororna och gick hem"
"Nej, det där angår inte mig"
"Se mig gärna som en så kallad Drill Sergeant"
"Jag skall skala en banan en stund"
"Nej, jag måste gå"

Akkets favoritbok, bioboken. "Det är bio, här på pärmen"

This is Piggstian

Noterade precis något extraordinärt. Det hela började med att en rejäl folksamling uppstod vid busshållplatsen utanför Piggstian. Festfolk. Cirka 30 stycken. Kvinnor och män, i 22-års åldern. Deathis satt och lajvade då han fick syn på massorna. Han ställde sig i fönstret och visade pitten. Han fick deras uppmärksamhet. Sedan gick han ut med uppknäppt morgonrock och kalsonger. Pitten hade styvnat. Vid hållplatsen tog han kommandot. Kommandon:

Riviin järjesty!
Miehet, taakse poistu!
Naiset, housut alas!

Varvid han turvis pippade samtliga grovt och skrek "This is Piggstian".

Ta mig till Piggstian

Ta mig till Piggstian, och gör mig till kung!
Kung över stian och natten
Kvinnan är fuktig och Deathis har pung
Galen av längtan är han
Dofterna samlas, och luften blir tung
Ta mig till Piggstian och stanna
tills natten blir dag

Fylleblogg: Jeans

Det existerar åtminstone en Alina Håkans med högt skurna jeans.

Kalle Teodor

Minns ni en sjöman för länge, länge sen, minns ni också att hans namn var Kalle Teodor.

Deodiskussion

- Hej, vad använder du för deodorant?
- Woly.
- Ursäkta?
- Woly.
- Ok.

Rekord

Deathis har just slagit rekord. Rekord i minus-medvetenhet. Han känner inte igen sin tandborste längre. Sällsynt uselt.

Ny skylt

Noterade en ny skylt på Piggstians stängda dörr. Skylten ger en föraning om vad som komma skall om man stiger på. Den fungerar både som en upplysning och som en varning.

En tvist som berör Piggstian

Deathis blog anklagas idag. Deathisen förklarar nämligen närapå öppet krig mot Deathis blogs ledning i allmänhet och Lille Bror Söderlundh i synnerhet. Tidigare i höstas började Söderlundh blogga om Piggstian. Enligt Deathisen själv är han offer för en häxjakt.

Deathis: Jag har blivit, utan någon officiell förundersökning, dömd. Och vittnena är fullständigt falska.

Men enligt Lille Bror Söderlundh är fallet entydigt. Deathis har inte blivit dömd för något. Saker har bara konstaterats.

Söderlundh: Deathisens sätt att uppträda mot offer, överdrivet högljutt, överdrivet sträng disciplin, rasistiska vitsar och historier, sexistiska historier, politiskt inriktade åsikter och uttalanden och så vidare passar helt enkelt alldeles utomordentligt bra i bloggform.

Deathis: Jag har alltid haft hård disciplin i min Piggstia, men det har inte menat det att vi inte skulle ha haft bra och god anda.

Ord står mot ord i den här tvisten, men Söderlundh har gjort sitt beslut.

Söderlundh: Jag kan inte annat än försäkra mig om att händelserna som sker i Piggstian blir nedskrivna på ett humant och riktigt sätt, och det kommer jag att fortsätta med.

Deathis har också bestämt sig. Han uppmanar nu andra Deathisar i samma situation att träda fram för sin sak.

Uppståndelsen

Idag ordnades öppet hus i Piggstian. Inte så märkvärdigt, folk fick bara se sig omrking i skräckens kammare. Det väsentliga skedde dock utanför. Horder av skinheads hade samlats för att demonstrera mot Deathicismens utbredning. Man hörde "Är du Deathis din jävel?" samt "Död åt Deathis" samt "Har du cowboyknulltyg?" från massorna. Samtliga skinheads sade sig tillhöra organisationen FDM, Finskt Deathicianskt Motstånd. Deathis blog har intervjuat ledaren för FDM, Mannen med skön hållning-mannen.

- Vad handlar det här om?
- Det är den Deathicianska hotbilden.
- Vilken hotbild?
- Den smygutbredning av Deathicism som sker på finskt territorium. Och som är extremt farlig på grund av Deathisarnas diskreta utseende. Jag menar, det är oerhört svårt för en finsk ungdom att avgöra vem som är Deathis om Deathisen inte inbjuder till samlag.
- Hur menar du då?
- Jag menar att man spatserar i friden och fröjden i matbutiken och plötsligt upptäcker man att hälften av de man trodde var finska medborgare visar sig vara Deathisar. Det är skrämmande.
- Hur kan man upptäcka det?
- I matkorgarna. Där finns Smörgåspickles, Peders Aplagård och russin. Deathiciansk junkfood alltså.
- Men varför denna våldsamma reaktion på just Deathisen i Piggstian?
- Han är en Deathis. Han är kåt. Han är med i BÖG.
- BÖG?
- Bånge Över Gränserna. En terroristorganisation ledd från Skärgården.

Inte igen

Snubblade in på en nättidning just precis och fick syn på huvudartikeln. Man behövde inte läsa många bokstäver innan man hade det hela på det klara. Deathis har gått bärsärk ombord på ett passagerarplan. Han har gjort det förut, han gör det igen. Jag frågar mig varför han gör på detta viset. Det är ju sjukt att han gör så här.

A new dawn is rising

For centuries, man has asked, "Can we make the Deathis, un-Deathis?". Well, now Deathis blog has the answer. This cannot happen.

Kryddan i tillvaron

Hunger sägs ju vara den bästa kryddan. Deathis tror dock inte på dylik mumbo jumbo. Deathis säger att frystorkad örtkrydda är den bästa kryddan. Jag är skeptisk.

Oj, vad Deathis svär

I Deathis do solemnly swear that I will faithfully execute the office of Deathis of the Pigsty, and will, to the best of my ability, preserve, protect, and defend the Constitution of the Pigsty. So help me God.

Om du möter en Deathis

Om man inte är alert kan det gå dåligt. Det kan många skriva under på. Om man inte är alert kan Deathisen få tag på dig. Om man träffar en Deathis på gatan sägs det att man ska prata lugnt och sakta börja gå därifrån, man skall uppträda djävulskt passivt helt enkelt. Vidare brukar man uppmana folk att lägga sig ner och spela död om han går till attack. Det ultimata vore då att krypa ihop och göra sig så liten som möjligt för att visa att man inte är något hot. Detta är förstås bara rekommendationer, det finns inga garantier för överlevnad på Piggstians krokiga vägar. Får Deathis syn på dig är nog mitt enda råd att be en bön och säga "Milda magister, vi sitter i klister". Han kommer högst antagligen att krama dig tom, sedan fyller han dig med sig själv.

Tidigt skede

Det är verkligen roligt att tänka tillbaka på hur det var i begynnelsen, att minnas. Man gick förbi Piggstian och fick en glimt av eländet. Man muttrade således "Det är en Piggstia där inne". En dag köpte Deathis en videokamera till specialpris. Han filmade Piggstian dagarna i ända. Man muttrade således "Det är inte Piggstian du skall filma". Men han bara fortsatte. Det blev över 100 timmar film från den lama stian, i praktiken stillbilder. I efterhand kunde han sitta i timmar och bara betrakta materialet. Och kanske dra en liten, liten runk.

Deathis, get out!

I begynnelsen varnades Deathis flera gånger för vad han höll på att bli. Han blev ett pinnhål djuriskare för varje dag som gick och han började tillbringa en allt större del av dygnets timmar inne i Piggstian. Då han var där inne ropade man ofta "Deathis, get out" åt honom, men ingen respons. Och så gick det som det gick. Så kom inte och säg att ingen har varnat honom. Han erbjöds verkligen flera "Get out of jail free-cards" innan allt som hade puls fick lida pin, innan allt som inte hann tillbaka till trädkronorna fick så de teg.

Deathis: Monolog

Hej. Mitt namn är Deathis. Stör jag? Ja, det gör jag nästan alltid, på något sätt. Nästan i alla fall. Jag måste berätta. Jag kommer just från en gammal kvinna. Hon var mycket vacker och lugn, som om hon skulle ha väntat på mig. Hennes hem var stilla, hon hade till och med bäddat. Satt med händerna i knät när jag kom, och log. Man såg att hennes ögon hade sett vad de behövde se. Hon hade en mycket mild blick. Och hennes händer, de var så spröda. Som vackert mejslade fågelvingar och hon rörde dem så försiktigt över kroppen när hon märkte att jag hade kommit. Som om hon ville hälsa på mig. Tala om att hon inte var rädd. Men det, det är ovanligt. Oftast blir ni ju skräckslagna när jag kommer. Det är klart det. Ni blir ju plötsligt medvetna om den naturligaste saken i världen. Att livet är utmätt. Hela er tillvaro ställs plötsligt på sin spets, där den egentligen alltid borde vara. Jag menar, ni lever ju alla bara ett ögonblick från mig trots allt. Och ändå så jagar ni genom livet som om ni var rädda att ni inte skulle hinna ha samlag med mig. Men det hinner ni, det lovar jag. Men, hinner ni leva?

Ni får förlåta mig men, ni verkar så vilsna ibland som om ni inte visste vad det är som ni saknar så förtvivlat. Tills jag knackar på. Då blir livet plötsligt väldigt viktigt. Varenda sekund ska tas till vara, ett andetag är ett himmelrike, varje soluppgång är unik och alla futtiga småsaker som varit så viktiga betyder plötsligt ingenting. Som om jag hade öppnat en dörr till Piggstian. Varför har ni inte öppnat den själva? Ibland knackar jag på lite för tidigt, det vet jag. Men det borde ju vara en väckarklocka för er andra. Och ibland drar jag mig tillbaka självmant, och ger er en stund till. Och det glömmer ni aldrig. Egentligen skulle jag kanske sätta mig en stund hos er alla där ute. Bara för att se vad som händer. Jag skulle kanske göra er en tjänst. Vem vet.

Att svära i Deathis

Söndagar är till för att svära i Deathisen, verkar det som. Titta på den mögelskadade osten nedan och säg efter mig, Wittu Deathis!

Tjuvlyssnat

Offer: Deathis, Deathis jag är så havande.
Deathis: Äh, håll käften!

Vilodagen

Vilodagen spenderas med att framkalla kramper och olika slags spasmer hos en slumpmässigt utvald person genom att stimulera speciella nervpunkter och -centra.

Ond bråd Deathis

Deathis är världens största atombomb. Ingen naturvetenskapsman kan likväl förklara fenomenet. En nobelpristagare i fysik, kemi eller medicin står fullkomligt villrådig i den stund han eller hon skall klarlägga detta mirakel, detta under som kallas Deathis. Liv är något som han tar, liv är något som han ger. Men om kvinnan säger nej till Deathis säd i 60-70 år räknat från nu så dör hela mänskligheten ut. Det är en obekväm sanning. Det är väl också väldigt märkligt, att livet börjar och slutar på ett sätt som ingen kan förklara.

Levebröd

Jag har erhållit information som säger att Deathis slipar sina knivar i detta nu och ämnar skära vårt dagliga bröd i form av sin egna lekamen. Dagar som dessa lever man verkligen av Deathis allenast.

Serumkingen

Det är väl dags att dra en liten skröna om Kingen nu. Jag träffade Kingen, Deathis stamfader, på en fest häromdagen. Han var glad och stojade runt i balunsmiljön, kände sig fram, regerade och reagerade. Han berättade för mig att kvinnorna på festen var helt sagolika och att konsterna de kunde göra med sina kroppar var fullständigt magnifika. Han lyfte sedan ett varnande finger för ormserum. Han hade så fruktansvärt dåligt samvete. Han hade varit på en annan fest tre dagar tidigare där han hade träffat en person, en manlig person. Kingen hade berättat för denna person att han hade erfarenhet av ormserum. Då tog den manliga personen fram två glasampuller. Kingen var inte på något sätt stolt över det, men han ville vara märkvärdig, så han injicerade medan de andra satt och förfasade sig. Kingen blev väldigt, väldigt sjuk. Man skall inte injicera ormserum. Detta är Kingen ett levande exempel på. Hans funktion blev allt annat än fungerande.

Urroligt

Humor är förmågan hos människor, saker eller situationer att framkalla glädjekänslor. För att uppfatta det roliga i en situation krävs ett "sinne för humor", något som alla människor har, men det finns många olika individuellt styrda faktorer som avgör om en enskild person finner en specifik sak rolig.

Det roliga med den här klockan är att man skrivit "Lemon dirty" där den lilla visaren står vid klockslaget 11.30, eleven thirty.

Deathis-index

Lade på radion vid tolvsnåret, uppmärksammade att jag kraschlandade mitt i väderutsikterna. Döm om min förvåning då de började läsa upp varningarna. Största delen av landet hade normalt väglag för årstiden. Dåligt väglag i öst. Det fanns en varning för hård vind på Kvarken. Måttlig nedisning av fartyg på östra Finska viken, Kvarken och Bottenviken. Sedan som en bomb, Deathis-indexet är mycket högt i hela landet och befolkningen uppmanas hålla sig inomhus med stängda fönster hela helgen. Efteråt spelades Morrissey och låten Life Is A Pigsty. Jag log.

Lärlingen, Deathisen och Kingen

Om Deathis sträcker på sig riktigt ordentligt når han sin pappa till knäskålarna. Så stor är Kingen, Deathis allsmäktige och biologiske fader. Det är inte Herren Deathis jag talar om nu, nej, det är Kingen. Kingen med stort K. En man som fortfarande är omåttligt djurisk men som bara kan konstatera att hans djuriska glansdagar är över. Han är lite dammig. Hans förflutna är ändock det väsentliga i sammanhanget. Det djuriska rodret har ju ändå hans son tagit över. För det är ju så inom Deathicismen, de förstfödda sönerna ärver titeln Deathis av sin far vid 20-års ålder. Fadern kan efter detta dra sig tillbaka och titulera sig som King, och i bestämd form Kingen. Den Deathis vi brukar behandla i den här bloggen upplever just nu en högkonjunktur som Deathis. Tidigare var han blott en lärling.

Redan då lärlingen var fem år förstod han hur hans far stod fjättrad med en fotboja vid allt som kan kallas djuriskhet och Deathicism. Han var en Deathis. Dömd att vara en Deathis. En rövare som alltid måste sova med ett öga öppet. I barndomen avgörs det mesta i en människas liv. Lärlingen tog tidigt efter sin far både i tal och handlingssätt. Han fick en bestialisk livsåskådning, en tatuerad torso. Han blev överlägsen råttan som skadedjur. Ett vilddjur gjorde entré. Lärlingspojkar blir alltså Deathisar genom livets heliga formel som förkortas med tre bokstäver, nämligen DNA. Deathisar blir sedan Kingar efter att de har fröjdat sig mer än tillräckligt i ungdomens vår. Det är livets gång.

Det finns många historier och skrönor om mannen som för närvarande kallar sig Kingen. En gång våldförde han sig på ett cykellås med en vinkelkap. En gång hade han en tamburmajor med sig hem från krogen. En gång gned han in ormserum i sitt tandkött och började svamla något om P.L.Ä.P. Listan kan göras lång. Han är också en mångfaldig vinnare av det populära tv-programmet Könslaget. Ni fattar galoppen.

Visdomsord

They say a man can walk a thousand miles and still not know his butt from behind. Well I say a man can walk two yards and find the Piggstia. That's the truth.

Invalido

Tog mig friheten att besöka en så kallad inva-wc i dag fastän jag är fullkomligt välskapt. Väl inne på toaletten möttes jag av frihet, ömhet och framför allt av rymlighet. Armstöd på mina bägge sidor och ett snöre hängandes från taket som kunde vara ett rop på hjälp, om man så ville. Jag har aldrig blivit så vilt attackerad av välmående förut. Jag hade rosor på kinden och solsken i blick. Jag tänkte, här vill jag leva, här vill jag dö.

Lägesrapport kolon

Deathis lajvar bakom lyckta dörrar.

The Knullsvans

Gick helt vanemässigt förbi torkställningen utanför Piggstian. Noterar att Deathis har tvättat sin knullsvans och att den nu hänger helt stilla på tork. Tillåt mig att småle. Men vad används en knullsvans till egentligen? Namnet förtäljer ju en del. Resten kan man bara ana.

Låsvredet

Låsvredet är en märklig liten sak. Heter det låsvred? Hur det än må förhålla sig så innebär en lätt vridning av det metalliska vredet åt rätt håll att dörrar öppnas då man är på insidan. Rätt håll är oftast medsols. Fel håll är oftast motsols. Att röra sig i motsols riktning är dock den rätta på ett dansgolv. Men det hör ju inte hit. Detta inlägg är tillägnat låsvredet.

Vill man känna sig riktigt torr skall man stirra sig blind på ett låsvred. Man ser en man. Eller en anka. Någon eller någonting som vill säga en något. Kanske göra en illa. Man vet inte. Man ser stjärtar som inte håller vad de lovar. Grisar som har sett bättre dagar. Hammarhajar i badkaret. Räkdoft i armhålan. Flickvänner som plötsligt får krupp under könsakten. Fingerpulling. Grodmansdräkt under bröllopsvalsen. Lajvare som busringer. Jäst som frukost. Blodiglar. Flänga hud. Allt detta är låsvred i stora drag. Vred kan ju även betyda farlig eller arg eller ond. Deathis är ju lite vred ibland. Deathis är också en märklig liten sak. Deathis är ett låsvred.

Gästinlägg: Deathisprofetian I

En dröm? En vision? Jag kallsvettas, skakar. Korridoren verkar ändlös. Jag drar upp en tung järnbeslagd trädörr. Deathis står vid den öppna spisen där en brasa flammar, elden till trots är det kallt i rummet. Det är som om hans djuriska uppenbarelse suger livskraften och värmen ur allt. Jag slår igen dörren och fortsätter springa. Bakom nästa dörr ser jag samma sak. Deathis. Jag fortsätter springa. Deathis väntar bakom varenda dörr i all sin djuriskhet. Jag beslutar mig för att möta ödet. Kom in, väser han åt mig. Jag går under många namn men du kan kalla mig Deathis, insinuerar han. Han inbjuder mig att ta ett glas vin. Jag avböjer, drycken ser frätande ut och det ångar litet om den. Han talar till mig, stundom väser han, men alltid med sina läppar krökta i ett hånflin. Han lovar mig evigt liv och djurisk kopulation med oskulder om jag bara följer honom. Blir hans lärjunge. De giftiga orden tränger genom min själ. Återigen avböjer jag. Hans vrede flammar upp och brasan dånar i eldstaden. Jag ser helvetes eldar speglas i de djuriska ögonen. Han kallar fram tre råttor ur mörkrets djup. En efter en knäcker han deras ryggar. De livlösa kropparna rycker på golvet. Jag skriker, min själ förtvinar.

Jag öppnar ögonen. Är han borta? Var det bara en dröm? Jag är under jord, precis som han sade. Ett steg mot evig förtappelse. Ut genom dörren, måste få andas, måste få frisk luft i mina lungor. Mitt framför dörren ser jag dem. Tre råttor i en hög, med ryggarna knäckta. Det svartnar för mina ögon. Jag vet att min dröm kommer att besannas.

//Offer #942

Wittu Deathis!

Jag hade inte tänkt att svära, men sen ändrade jag mig. Man får faktiskt lov att säga både satan och fan då man diskuterar Deathis medvetenhet kring mat och livsmedel. Man kan knappt påstå att han är vid medvetande alls. Ingen normal hjärnverksamhet bedrivs i alla fall inne i den djuriska skallen. Det lyser men ingen är hemma. Det är en bisarr medvetslöshet jag talar om. Inget sinne för rätt eller fel. Fullkomligt sanslöst. En beviskedja i bilder följer.

Fy fan i helvete för brödet på bilden ovan. Det är riktigt ruskigt detta. Deathis har bara fått för sig att lämna ett par brödskivor oätna i en öppen påse. Inga konstigheter. Påpekar man detta åt Deathisen svarar han med "det där är absolut inte mitt".

Fem öppnade mjölkburkar på bilden ovan. Deathis är inte bara sexuellt svag för att öppna dessa paket, han förlorar också händelsen ur minnet på fem röda sekunder. Påpekar man detta får man som vanligt suga på en "den där är absolut inte min"-kommentar. Lägg gärna märke till glasburken framför de animaliska dryckerna. Den innehåller het äppelsalsa från företaget Peders Aplagård. Haha. Peders Aplagård, far åt helvete.

Titta! Deathis har snittat upp en fitta i smöraskens lock. Deathis är för övrigt också vansinnigt förtjust i Smörgåspickles-tuben bredvid. Mumma!

Ja, Deathis är svag för leken piprussin. Blir det värre framåt natten utvecklas leken inte sällan till pipprussin.

Slutligen illustreras resterna av en mikropizza som har blivit förtärd i Piggstians djup. Planlöst ut på marken bara. Djuriskt!

Ett fyrfaldigt "Wittu Deathis!" för Deathisen, Wittu Deathis! Wittu Deathis! Wittu Deathis! Wittu Deathis!

Djungelvrål

Dagen till ära presenterar Deathis blog Deathisens favoritgodis.

Romeo Olssons proffsdikt

Jag mötte en Deathis igår. Han kom gående över de smaragdgröna kullarna vid Vårdberget. Likt en ängel uppenbarade han sig framför mig, tryckte min hand, bad mig sitta ner. Han sade att han vandrat ifrån Piggstian, och kommit för att fisa mig i ansiktet. Jag ryggade tillbaka. Men inom bråkdelen av en tiotusendelssekund fann jag mig liggande på marken med hans snövita skinkor smärtsamt nära mitt anlete. Sakta, sakta, förde han dem närmare och närmare mig. Precis så nära att hans ringmuskel, nästintill snuddade vid min vibrerande nästipp. Sedan låg vi så, i flera minuter och bara andades. Och sedan fes han. Det var som om jag försvann för ett ögonblick, och när jag vaknade igen, var han försvunnen. Jag tror mig ibland se honom komma, gående på landsvägen. Tycker mig ibland höra ljudet av hans varma luft mot min kind. Men han är borta, borta likt en vind.

Bland lögnare och lajvare

Man kan se när Deathis ljuger. Hans läppar rör sig. Lika lätt är det att se när Deathis lajvar. Han idkar inte samlag. Samlag är nämligen näst intill förbjudet under lajvandet. Men vi känner väl Deathis vid det här laget. Just det. Han ser genom fingrarna vissa dagar. Dessa dagar går under benämningen "Inget lajv utan samlag, inget samlag utan lajv-dagar". Nu vet ni det.

Tio dagar

Jag kan inte berätta hur man flår en katt. Jag har aldrig gjort det, dessutom känns det väldigt tabu. Vad jag däremot kan berätta är hur man blir av med en Deathis på tio dagar. Det finns nämligen ett klart svar. Det går inte.

Vi ignorerar

Vid dagens begravning av författarna Zumdahl und Zumdahl utbröt tumult utanför kyrkogården. Horder av skinheads var där för att demonstrera. Det skreks "Död åt Zumdahl" samt "Död åt Zumdahl" mest hela tiden. Men denna händelse motionerar vi med att hoppa över. Som om inget hade hänt.

Zumdahl und Zumdahl

Zumdahl und Zumdahl, författarna till boken Chemistry, har gått ur tiden. Två legendariska underhållare som alltid hade ett practical joke till hands för att muntra upp sin omgivning, hur svår och hopplös den än kunde kännas. Det är två stora komiker som har lämnat oss. Men Zumdahl und Zumdahl var inte bara artister, utan också familjefäder, de visade ansvar och respekt för sina medmänniskor. Låt oss nu minnas Zumdahl und Zumdahl för deras brinnande engagemang och den glädje de skänkte oss i mörkret. Vila i frid.

Vägskäl

Vi är alla människor, vi väljer själv vilka vägar vi går på här i livet. En del följer strömmen, andra tar en egen skräddarsydd rutt. Ibland kommer man till vägskäl. Dessa vägskäl kan fungera som ypperliga tillfällen att ömsa skinn och födas på nytt. En som inte behöver födas på nytt är dock allas vår Deathis. Födslovåndorna vid det första tillfället var alldeles tillräckliga för hans moder. Uppväxten var sedan också mycket hård. En dag började han få könshår. Två år senare rakade han bort det. Han levde rövare, sprängde ambassader, idkade grova samlag. Tiden gick. Nu är han ingen ungdom längre. Detta märks på flera sätt. Han slaktar exempelvis all köttföda han äter på egen hand. Han tycker emellertid att fågel är lite jobbigt eftersom de måste plockas och noppas och så. Men gris, slaktar han gärna!

Åren går, men djuriskheten består, måste man väl ändå få säga, på tal om vägskäl, alltså.

Nya bevis för mörk Deathis?

I den mörkaste av årstider säger sig forskare ha funnit spår från Afrika, som kanske utgör de första indikationerna att en mörk Deathis inte existerar bara i vetenskapliga rapporter.

Vetenskapsmän har varit på jakt efter en mörk Deathis sedan 1960-talet, då en man gick ut i pressen med bildbevis på något dubbelt så djuriskt som den vite Deathis. Men försöken att finna detta exemplar har varit fruktlösa - hittills.

I november publicerades en rapport om att man upptäckt något väldigt högenergiskt inom Ekvatorialguineas gränser. Sedan fann man kvarlämningar, såsom säd. Bland urinvånarna cirkulerar nu diverse historier om ejakulationsskri i den mörka natten. Deathis blog håller andan.

Som man sår får man frö

Igår kväll gjorde Deathis misstaget att olla en metallisk lyktstolpe i 15 minusgrader. Vilket snedsteg, vilken miss. Han står fortfarande kvar, tio timmar senare, fastfrusen som ett jävla kolli i kylan och viftar åt alla förbipasserande morgonbilister. Ingen stannar. Man kan höra de allt tunnare skriken. Man ser honom från balkongen. Han förtvinar. Likt Leonardo DiCaprios rollfigur Jack i Titanic den sista tiden i det iskalla vattnet. Jag dricker mitt silverte och gottar mig i eländet. Mycket nöje.

Sitsens reglering

Sitsens reglering - Hur man reglerar sits

En liten notis

Deathis står när de andra faller.

Man kan också utveckla satsen.

Deathis organ står när andras faller.

Nattlig reflektion

Under nattens gång har jag legat sömnlös i fem minuter och reflekterat över gårdagens attentat. Väl rutet, Deathis, säger jag bara. Jag säger också att det inte är första gången han är inne och fördärvar. Jag är nog inte heller hans enda offer. Detta är jag fullständigt övertygad om. Att leva så här tätt intill Deathis tär på själen skall ni veta. Varje gång man avlägsnar sig från hans närvaro känns det som att man tar det första stora steget till en plats där man kan två sina händer rena från vad som i mina ögon är miljontals lidande människors blod. Det är så mycket blod, förstår ni, det strömmar i floder. Det torkar in också, det levras över hela mig; ibland känner jag att all tvål i hela världen inte skulle räcka att tvätta mig ren från allt som kallas Deathicism. Piggstian i allmänhet och Deathis i synnerhet.

Attentatet

Det verkar onekligen som att redaktionen har haft besök av en lustigkurre under jullovet, antagligen i slutskedet. Under denna tidsperiod har jag, alias Lille Bror Söderlundh, befunnit mig på en annan ort än den som angränsar Piggstians fasansfulla periferi. Nu är jullovet slut och jag har återvänt till min lya. Vad möts man av? Förakt. Titta på bilden nedan. Satan, någon har applicerat små frigolitbitar eller vad nu termen för dessa vita och helvetiska cellplastigheter är, i min säng. Uppskattningsvis 300 miljarder stycken!


Jag häver ur mig livsbejakande riktlinjer men möts ständigt av hålögda frågetecken. Hålögda frågetecken som nu också terroriserar mig. Framförallt ett hålögt frågetecken som utövar en terror med utropstecken. Det är Deathis från Piggstian jag syftar på. Deathis är alltså den skyldige till detta våldsdåd. En del av mig känner att jag var värd attentatet. Detta är ju faktiskt en blogg där Deahtis frekvent förekommer i väldigt djuriska positioner och det har ju hänt att man hämningslöst använt tillmälet Deathis i sociala sammanhang. En annan del av mig vill däremot starta ett krig. En strid med brutala blogginlägg som vapen. Lägesrapport kolon, krigsförklaringen är undertecknad.

Att säga att

Att säga att Deathis är lite djurisk är som att säga att påven är lite katolsk.

Att skreva i Europa

En studie, gjord vid Harvard, visade på att män med högre testosteronnivåer var allmänt mer benägna att ta risker än övriga män. Man kan lugnt påstå att Deathis har högre testosteronnivå än andra och alla vill nog skriva under på att han är väldigt riskbenägen. En sexuell spänningssökare, kunde man säga. Otaliga och okända är de flickor han slentrianmässigt spänt på genom åren. Han har varit ung och hungrig och tagit för sig från de dukade borden. Det är inget fel med det. Men man kan inte leva så här syndigt i all evighet. Så småningom börjar man känna avsmak för sig själv. Det är inte jag som säger det. Till slut återstår endast att välja mellan en pistolmynning eller korset. Deathis har gjort ett eget val. Han vill ta sig själv över gränserna, ut i världen. "Jag vill skreva i Europa", som Jan Hammarlund skrev, handlar just om Deathis.

Deathis första äktenskap

Deathis stadgade sig en gång, tro det eller ej. Juridiskt sett är han det ännu, stadgad alltså, om någon trångsynt inte förstod. Men han döljer det lika väl som Fritzl gjorde de första 23 åren. Det är lätt att förstå varför. Låt mig berätta denna historia, den är lite rolig faktiskt. Så här var det. Han hade varit i staden, på ett litet café och tagit sig en kaffe och sett på soaré. Blondinen i baletten var en krum och sliten skönhet med håriga små ben. Givetvis fick hon en invit. I droska genom natten, de for med väldig fart. De vänslades och nojsa och sedan var det klart. Deathis överröste blondinen så med allehanda ting: en päls, en ros, en vante och slutligen en ring!

Och när de uti kyrkan stod en riktig solskensdag och Deathis sa "Ja" och hon sa "Ja" och livet kändes bra. Och läpparna de möttes i en eldig kärlekskyss. Som bortblåst var hans nya fru, ja hon som stod där nyss! Deathis hojtade "Blondinen! Var är du lilla tjack!?" Då fick han se en slemmig pryl, ett groddjur som sa "kvack"! Deathis mor hon skrek och prästen bad och gästerna sprang nyss. "Din fru du har fövandlat till ett kräldjur med din kyss!" Så han lever med en padda, med en padda är han gift. Så. Nu kanske ni förstår varför han döljer detta äktenskap. Särskilt dolt är det ju dock inte längre.

Tor og Gunnar

Slank i misstag in på en norsk sida. Hittade något som var vansinnigt roligt. I efterhand, bara småroligt.

Da Gunnar våknet fra dvalen og oppdaget at Tor fingerpulte navelen hans med en halv isbjørn som glidemiddel ble han naturligvis ikke så voldtsomt begeistret, noe som førte til kveldens andre slosskamp.

Piggstian VIII - En obekväm sanning

Del åtta, den sista delen, sug ordentligt nu, säg sedan adjö. Piggstian, denna miserabla boning var Deathis bedriver sin kärnverksamhet är en invecklad historia. Denna bloggserie har försökt lösa problemen och få fram sanningarna. Serien har tyvärr inte levererat till fullo. Piggstian har fortfarande okartlagda delar och är alltjämt mycket svår. Både himmel och helvete på samma gång. Mest helvete då man betraktar snusket, den jolmiga doften, sängen eller cowboyknulltyget. Mest himmel då man tar lugnet, Piggkåpan eller själva herren på täppan i beaktande. Det är två världar som möts där inne, som Europa möter Asien vid Bosporen, likt Michelangelos fresk där Gud skapar Adam och deras respektive pekfinger nästan möts. Ett intimt möte.

Piggstian är svår att förstå. Tänk gärna på en mytologisk plats likt Valhall eller varför inte skärselden. Tänk Satan och Santa Lucia. Deathis domän, knullkammaren, fröjdernas slätt, de ungas land, LOST-ön, Atlantis, Balders balle, ett heligt berg, ett spökhus, den sjätte världen, Blåkulla, Mordor eller bara en riktig äcklig Piggstia. Kärt barn har många namn. Man kan också tänka på den brända jordens taktik då man tänker på Piggstian, om än en lite skräddarsydd sådan. Det vill säga att Deathis använder sig av en taktik som går ut på att bränna saker och ting, döda boskap och allmänt sett ödelägga de områden han besitter. Det är verkligen ett helvete där inne, det kommer man inte ifrån. Som en ironisk grimas existerar stian helt och hållet enskilt eller sedan mycket tätt intill, beroende på hur man behandlar den. Börjar man mata den, kommer den tillbaks om och om igen. Ignorerar man den fullständigt, blir man själv ignorerad. Man måste finna en gyllene medelväg. Finner man ej denna väg blir det likväl inte svårt att hitta fram, ty alla vägar leder ju till Piggstan. Ingen leder bort.

Lille Bror Söderlundh är inte man nog att sätta fingret på och definiera Piggstian fullständigt. Deathis blog har därför sökt den heliga Deathisen för en kommentar kring sitt viste. Han var svårnådd. Han lämnade dock en spydig kommentar på telefonsvararen rörande flickors bristfälliga skötsel av deras hårväxt nertill, han hävdade faktiskt att det ofta buskar upp sig ända till naveln. Typiskt Deathis.

Hur skall man då avsluta en bloggserie som denna? Det får bli på detta viset. Deathis kommer aldrig att inbjuda några andra tuppar till sin hönsgård. Han vill vara den ende mannen. Han vill skapa ett harem. Han säger bara "Mi Casa, Su Casa" och föreställningen kan börja. Men det gäller att akta sig. Piggstian självantänds ju vid minsta lilla syrekontakt. Men likväl kan den inte förgöras. En paradox. Piggstian är och förblir en obekväm sanning.

Deathis om mat

Deathis är väldigt glad i mat. Frityr. Konfektyr. Brunsås. Béchamel. Béarnaise. Och om ni säger smör går han ner i spagat. Inte Martin Spagat, då. Nej och nej, hur fan kunde ni tro något så jävla dumt? Det står ju ett klart och tydligt nein skrivet i hans panna. Martin Spagat, twifan. Tacka vet jag Deathis.

Deathis teser

På samma sätt som Martin Luther spikade upp sina 95 teser på en port en gång i tiden gör Deathis det nu, år 2009, på Piggstians dörr. Till skillnad från Martin har Deathis bara fem ynkliga teser och teserna verkar vara en aning själviska ur en allmän synvinkel. Mycket annat skiljer sig också, Deathis är ju inte Martin Luther direkt. Det faktum att Martin Luther ursprungligen hette Martin Luder, eller Ludher om man är petnoga, är mycket intressant för övrigt. Ännu roligare blir det genom att lyfta fram att Martins far hette Hans. Fatta! Hans Luder. Fantastiskt.

Nåväl, fakta åsido. Om Deathis nu får en bannbulla från Påven eller icke återstår att se. Deathis fem teser är som följer.

1. När vår Herre och mästare Jesus Kristus sade ”Gör bättring, osv”, ville han att den troendes hela liv skulle bestå av samlag.
2. Det syftar inte heller bara på en inre bättring, för en sådan är inget värd om den inte tar sig yttre uttryck i olika former av "köttets lusta".
3. Genom döden blir de döende lösta från alla kyrkans krav. Dock bör de bege sig till Piggstian en sista gång innan himmelriket väntar. I Piggstian väntar sedan en godtycklig Deathis som ger en sista smörjelse.
4. Det synes som om det är samma skillnad mellan helvete, skärseld och Piggstian som mellan förtvivlan, ovisshet och trygg förvissning.
5. Vad som är säkert är att snikenhet och girighet kan öka när pengarna klingar i bössan. Verksamheten i Piggstian är däremot helt beroende av Guds vilja.

Getaway in Stockholm

Hör och häpna. Deathis befinner sig i detta nu bland trallvänligt folk och fä i Sverige. Vad kommer att hända, vad kommer att ske. Stockholms blodbad nummer två? Det vet ingen. Man kan bara ana. Antagligen grovheter. Man ser det så tydligt framför sig, hur människosonen Deathis går runt och frågar alla om de har lust att pippa. Högst antagligen har han inte känt sig så här pilsk på flera år. Utlopp för djuriskhet, är en passande slogan för detta statsbesök. Ett praktstånd existerar nämligen där borta som inte sviker i första laget. Inte ens efter det n:te samlaget. Aldrig. Detta kan bara resultera i en fantastisk katt- och råttalek utan dess like.

Anno Deathis

Herregud och satan, Jesus Kristus. Det är år 2009 nu. Hundratusentals ögonblick har passerat. Det nya året blir säkert ganska läckert, om ni frågar mig. Men det kanske ni inte gör. Ett nytt år, också för fadervår, bör tilläggas. I tider som dessa brukar man ju både framåt och bakåt blicka. Det gör vi, sa en flicka. På fronten bakut hörs inga glädjetjut, mest bara notiser om bankernas kriser. Deathis var med på ett hörn och åtskilliga var de, som fick sig en törn, kanske även en och annan pungbjörn. Vad fan vet man om detta, det fanns i alla fall en väldigt djurisk hetta. Sprutluder, titaner, människor och en stia. Ingen profetia. En magisk jul, i ett sidoskjul. Två tomtar med hatt, och endast en ostämd patt. Allt detta är förlegat, hoppas vi nu redan mot andra sidan kan anse oss ha stegat. Vi ska sy och vi ska klippa, vi ska göra, ska vi tippa. Nya inlägg, utan upplägg. Alltid med en murvelattityd, som inte är särskilt pryd. Kanske skall vi spy galla, men ingen får tjalla. Kanske blir det förfall, men i så fall med en väldig knall. Låtom oss aga dem oss skyldiga äro. Inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Ty Piggstian är din och makten och härligheten i evighet. Amen.