Läget är följande. Jag är och handlar i butiken i Piggstians närhet. Hälsar glatt på surfitts-kärringen som står och plockar bananer vid frukterna. Ingen respons. Men dra åt helvete då, tänker jag. Handlar vidare. Basprodukter. Ris, gris och flis. Sedan anser jag mig vara färdig. Går fram till mutanten vid kassan. Hans tunga är delad i två och han väser. Jag ser honom rakt in i hans reptilögon och säger "Du fjällar, äckel". Han verkar inte förstå vad jag talar om. Han är Frau von Surfitts arbetskamrat och manliga motsvarighet, han är surpitts-gubben. En satans fan. Samma kännetecken som kärringen, djävulsk passivitet och blyinfattad stelhet. Han sitter där i kassan och masturberar mentalt likt en ruvningsbenägen tupp med en nonchalant framtoning. Allt i honom är gjort av sten. På söndagar sitter han däremot tillbakalutad i en skön brun fåtölj med ett glas ljummen Renault och trivs. I sin högerhand har han dock ett rakblad som blänker. Han har gjort det förut, han gör det igen. Han skalar banan. Surpitts-gubben har förresten faktiskt kammat hem guldet i Bananöppnar-VM i Aachen en gång, hans resultat var 7000 skalade bananer på lika många timmar.
torsdag 29 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar