Visst har personer som Martti Ahtisaari, Kofi Annan och Michail Gorbatjov gett mig många härliga stunder, men inte har de gett mig levebröd, som Deathis. Deathis har visserligen aldrig fått Nobels fredspris, men man minns honom alltid för att han aldrig har missat något ligg eller någon efterfest. Tänk på det, Nelson Mandela, var var du på karaoke? Jag har upplevt många besvikelser som professionell bloggare och jag har lärt mig att det alltid är bättre att måla fan på väggen. Då kan det bara sluta i succé. Låt oss därför blicka framåt med förväntningar på gränsen till uppgivenhet och apati. Låt oss kasta yxan i sjön ordentligt, redan nu. Låt oss ta i som satan med torson och hoppas på att Deathis kan skänka oss munterhet varvat med misär, så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå.
söndag 25 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar