Grabben i båset bredvid

Detta är en liten anekdot. Jag besöker en toalett. Jag går in blott för att snyta mig. Två bås av samma slag finns att tillgå. Jag tar det ena. Inget papper. Tar det andra. Här existerar papper i mängd och massor. Gör vad jag skall göra och besluter mig även för att kasta lite vatten, då jag ändå är på plats. Jag hinner knappt ta fram min ådrige kompis innan en okänd filur stövlar in på toaletten. Han verkar ha bråttom. Mycket bråttom. Han väljer det lediga båset av de två. En toalettring forceras ned. Mannen störtar ner på klosettstolen så att skinkornas möte med plasten ger ifrån sig ett tryckande tungt ljud. Då jag hör hur något börjar rinna, ja forsa, ner i toalettvattnet förstår jag att mannen tömmer sin tarm. Sin tjocktarm. Jag brottas med ett moln av gas. Fylls inte av extas.

Jag gör ett första försök att avlägsna mig. Men precis som jag skall öppna dörren och gå ut slår det mig. Det finns ju inget papper i snubbens bås. Och han behöver antagligen papper efter sin häftiga verksamhet. Därför upplever mannen högst antagligen ett mycket fragilt ögonblick. Han tänker säkert något i stil med "Helvete och Satan, skjut mig i huvudet". Jag har fem alternativ, tänker jag. Antingen flyr jag fältet och super mig aprak samt gottar mig i hans elände. Eller så dyrkar jag upp låset och filmar honom i vidriga vinklar med mobilkameran och lägger upp ett kraftigt redigerat material på YouTube. Eller så sparkar jag in dörren och slår honom sönder och samman med mina bara nävar för att slippa hans avföringsstank, ty en dödad fiende luktar alltid gott. Eller så drar jag fram en redig machete och hugger lite i blindo. Eller så häver jag bara över lite papper åt stackaren och säger något ironiskt om att han får torka själv. Jag kunde ha gjort vad som helst men jag var snäll och gjorde det sistnämnda. Jag är en räddare i nöden och grabbar i bås bredvid borde kanske vara lite räddare i sin nöd.