Ett djuriskt mörker har lagt sig över Piggstian. Det tisslas och det tasslas. Någonting är i görningen. Man känner sig lite obekväm. Och illa till mods. Piggstian har alltid erbjudit habil underhållning i dunkel belysning, men idag anas verkligen ugglor i mossen. Det ligger en hund begravd någonstans, och kadavret luktar satan. Innanför Piggstians murar finns tyvärr ingen Gud som kan säga Varde ljus!. Gud ser nämligen att Piggstian är ond, och Gud skiljer ljuset från mörkret. Det finns däremot en Deathis där inne. En Deathis som håller fram en svart, skrynklig och inbjudande kärlekshand till potentiella martyrer. Jag vill inte att någon skall frestas att falla i hans fällor som jag vet att man så lätt kan frestas att falla i. Jag hoppas verkligen att alla skall klara sig torrskodda genom denna ljusbrist. Jag tror på er där ute. Jag tror inte på på Jesus Kristus Lord Almighty och inte heller på Satans helvetes jävla skit, men jag tror, för trolös är den, som tar farväl, när vägen blir mörk. Glöm aldrig det. I mörkret är för övrigt inga kvinnor blyga. Glöm aldrig det heller.
tisdag 27 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar