Man vet när det är dags för Deathisens odjuriska moder att besöka Piggstian. Varenda gång det skall ske reser nämligen Deathis en stor och jävlig poängtavla i 80-tals stuk i köket. Poängtavlan berättar vilken sorts mat Deathis har ätit den senaste tiden och i vilka kvantiteter. Tavlan visar alltid att Deathis har ätit kvalitetsmat som potatis, fisk och inlagd sill. Allt detta är givetvis en enda stor lögn. Deathis äter endast deathisiansk junkfood och därmed basta. Men han vill ändå försöka ge en bra bild av sig själv till sin mor, och det är väl inget fel med det egentligen.
Det är annars också kul, nej, fantastiskt då denna kvinna hälsar på eftersom hon varje gång har med sig ett rejält russinlager till sin son. Dessa russin är till redaktionens stora nöje väldigt saftiga och goda. De smakar solsken, för det är nämligen russinflickan som har gjort dem, och hon kan, hon. Då Kingen gästar Piggstian är det däremot andra bud. Till redaktionens stora förtret har han med sig äckliga runkrussin från något helvetiskt ursprungsland. Kingens russin är torra och smakar satan, twifan. Tacka vet jag Deathisens odjuriska moder, och russinflickan.
Vem vet, kanske är det så att Deathisens odjuriska moder en gång varit russinflicka där under Kaliforniens varma sol. Det kan vara så. Men Kingen slog högst antagligen sönder alla bevis då han rövade bort henne. Nu är hon blott ett bihang till en djurisk man. Men titt som tätt lyfter hon fram sin bakgrund till ytan genom att skänka Deathis lite russin. Och det, det tackar åtminstone jag för. Deathis är faktiskt inte så värst brydd i de där russinen själv. Likväl är han väldigt mån om dem, så då man tar russin kan man bara ta så många att det inte syns. Skulle Deathis få reda på att man stal dem skulle han antagligen möblera om nyllet på en riktigt ordentligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar