Barndomsminne

Jag minns att en kompis i barndomen hade en bror. Denna bror hade en cykel, en svart en med konstiga ränder i gult och rött. Denna cykel hade en sadel, en sits. Den var väl blå möjligen, eller ljusröd och matt. Sitsen hade, för att citera Deathis, en fitta uppsnittad på ovansidan. Den hade alltså en liten spricka i det läderaktiga och spända överdraget, blott fyra centimeter lång. Denna skåra, eller sitsfraktur om man vill vara omständig, var belägen exakt på pricken under analmynningen på personen som oftast satt på sadeln, det vill säga brodern till min kompis. Detta föranledde givetvis till att man påpekade att denna broder hade, så att säga, fjärtat sönder den där sitsen. Så här tolv år efteråt frågar jag mig nu, är det överhuvudtaget möjligt att lägga av en sådan rökare som skulle kunna åstadkomma en dylik skåra? Eller är det möjligtvis så att det rör sig om upprepade gasattacker på en och samma punkt? Det undrar jag. Får jag inte veta, måste jag bara försöka finna tröst, kraft, och sanning i det gamla ordspråket som lyder: Bättre sitta på den sits som sprack än att alltid sitta på den sitslösa stången.