Tomten à la Deathis

Deathis extraknäcker varje år som jultomte. Han skapar dock sin egen version av tomten, det måste man tillägga. Då Benjamin Syrsa önskar alla en God Jul från honom och alla satans individer och påhitt i hans program har Deathis redan hunnit supa skallen i små, små bitar. Allting kan supas itu, men Deathis skalle kan supas i tusen bitar. Han har uppskattningsvis 4,5 promille alkohol i blodet. En odräglig syn. Man kan lugnt säga att Deathis är bland det odrägligaste man kan lägga ögonen på så här i juletid. En proper tomtedress har han dock på sig. Det är desvärre allt som är anständigt med denne man. Han har svart hår och en stenhård murvelattityd. Kombinera det med en riktigt svår berusning och man får tomten Deathis, som är hälften människa, hälften djävul.

Deathis besöker drygt fem hushåll i det här skicket. I början går det förvånansvärt bra, klapparna blir utdelade och endast ett par svär- och könsord slinker ur Deathis käft framför de små. Det är ett förvridet leende som hans tomtemask erbjuder, men det går hem. Tomten är bara lite konstig i år helt enkelt. Men det femte osh sista hemmet han besöker är nog ett för mycket. Dopaminet som i början av tomtens berusning gjort honom sällsynt glad och uppåt har för länge sedan slutat verka. Nu är det andra bullar. Deathis tar inte sällan till olika förolämpningstekniker och är nästan bara ute efter att såra människorna han besöker i detta slutskede. Han går väldigt ostadigt och stapplar fram till fadern i familjen och börjar ösa på ur sitt skymfskafferi. Han utbrister att fadern är steril. Han säger att fadern inte kan få barn. Belåtet intygar Deathis sedan att han själv har fem barn, och alla älskar de honom. Deathis konstaterar slutligen att han är bäst. För det viktigaste är ju att man är bäst. Och med de orden önskar Deathis blog en riktigt God Jul!