Tänk er en ishockeymatch. En slutspelsmatch. Det står tre lika. Båda lagen är givetvis giganter bland giganter. En tutsignal indikerar att ordinarie matchtid är slut. Det är dags för Sudden Deathis. En runkpelle tas följaktligen in på isen, någon i Deathis kaliber. Han har inga skridskor på sig. Han skall inte visa upp några spektakulära kunskaper på is alls. Han skall bara göra det han kan allra, allra bäst. Runkpellen har bar överkropp och är byxbeklädd blott baktill. Han sätter sig vädigt konstlat exakt på mittpunkten. Lagkaptenerna ur bägge lag hoppar sedan över sarjen vid respektive lagbås och skrinnar fram och möter runkpellen i origo, de tre hälsar på varandra. Det är kallt om baken, säger runkpellen belåtet.
Största möjliga tystnad. Huvuddomaren samlar sig och visslar skarpt och hjärtskärande i sin lilla pipa. På några millisekunder reagerar runkpellen. Han drar fram sitt kön illa kvickt och flaggan hissas på hel stång så att säga. Bägge lagkaptenerna får nöjet att se pitten i vitögat. Det är i detta nu som den stora väntan börjar. En väntan på mjukhet i det stenhårda paketet, en slakhetsförväntan i ett folkrikt landskap med endast en svajande balle. Den stora väntan är inte alls speciellt lång. Det tar fyra sekunder innan lemmen faller. Detta moment är särskilt viktigt eftersom Sudden Deathis-metoden utropar vinnaren i matchen på basis av den sida, mot vilken lagkapten, könet i fråga väljer att peka på efter den plötsliga döden. Än slank den hit, än slank den dit och så vidare. Men på bara fyra sekunder är det hela alltså avgjort. Dragningskraften har gjort sitt. Pekdonet pekar på en segrare. Underbart var kort. Vinnaren har korats. Det vinnande laget tar på sig gyllene hjälmar och kramas och skrinnar förvildat runt på isen. En fotograf tas in. Ett lagfoto över vinnarna skall förevigas. Runkpellen står längst fram och hurrar. Detta om detta.
Största möjliga tystnad. Huvuddomaren samlar sig och visslar skarpt och hjärtskärande i sin lilla pipa. På några millisekunder reagerar runkpellen. Han drar fram sitt kön illa kvickt och flaggan hissas på hel stång så att säga. Bägge lagkaptenerna får nöjet att se pitten i vitögat. Det är i detta nu som den stora väntan börjar. En väntan på mjukhet i det stenhårda paketet, en slakhetsförväntan i ett folkrikt landskap med endast en svajande balle. Den stora väntan är inte alls speciellt lång. Det tar fyra sekunder innan lemmen faller. Detta moment är särskilt viktigt eftersom Sudden Deathis-metoden utropar vinnaren i matchen på basis av den sida, mot vilken lagkapten, könet i fråga väljer att peka på efter den plötsliga döden. Än slank den hit, än slank den dit och så vidare. Men på bara fyra sekunder är det hela alltså avgjort. Dragningskraften har gjort sitt. Pekdonet pekar på en segrare. Underbart var kort. Vinnaren har korats. Det vinnande laget tar på sig gyllene hjälmar och kramas och skrinnar förvildat runt på isen. En fotograf tas in. Ett lagfoto över vinnarna skall förevigas. Runkpellen står längst fram och hurrar. Detta om detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar