Jag ligger ihopkrupen och spanar i Piggstians närterräng. Jag skymtar dörren, eller den fjärde porten till helvetet som den också kallas. Jag har legat här länge, det föll på min lott att spionera den här gången. Mina leder börjar bli styva av den obekväma ställningen. Stopp! Vad fan var det där? Jag skymtar en snabb rörelse i ögonvrån. Det där var inte Deathis. Det där var jävlar i min själ inte Deathis. Jag känner mig vilsen och lite osäker. Det var ju Deathis jag skulle spana på, vad skall jag ta mig till nu då? Har jag sett något ännu ohyggligare än Deathis, existerar ens något sådant? Varelsen syns inte mer och jag återgår till mitt egentliga värv. Tre får hade blivit rivna och ett antal jungfrur befruktade. Alla misstänkte Deathis och jag var en spanare, en snokare, vars enda uppgift var att övervaka denna djuriska uppenbarelse för att sedan möjligen ta kräket av daga. Lajv och kopulation, från morgon till kväll. Det kan ju fan inte kallas ett liv. Hur dödar man det som inte har något liv?
Dörren till Piggstian glider plötsligt upp en bit. Jag väntar med andan i halsen, men ingenting händer. Jag börjar misströsta, kommer det här att leda någonstans alls? Och så var det där igen! Samma skuggiga gestalt som gäckade min ögonvrå tidigare. Jag stelnar till av skräck när jag ser vem det är, i hatt och lång och fotsid rock med hög krage. Jag som trodde att det här uppdraget inte kunde bli värre. Bulgaren, en av apokalypsens ryttare. Det onda i världen som inte Deathis kan klandras för faller definitivt på Bulgarens axlar. Kommer jag att bli den som får iakttaga uppgörelsen? Bulgaren sträcker sig in genom den halvöppna dörren och sniffar, drar in essensen av Piggstian. Som en skugga är Bulgaren borta. Deathis skräckvälde är inte över, och inte heller domineras världen av Bulgarens ärkeondska. Tiden var inte kommen. Bulgaren vet det. Deathis vet det. De båda behövs, utan det ena finns inte det andra. Stel av skräck ligger jag där. Den fjärde porten till helvetet glider sakta igen.
//Offer #942
Dörren till Piggstian glider plötsligt upp en bit. Jag väntar med andan i halsen, men ingenting händer. Jag börjar misströsta, kommer det här att leda någonstans alls? Och så var det där igen! Samma skuggiga gestalt som gäckade min ögonvrå tidigare. Jag stelnar till av skräck när jag ser vem det är, i hatt och lång och fotsid rock med hög krage. Jag som trodde att det här uppdraget inte kunde bli värre. Bulgaren, en av apokalypsens ryttare. Det onda i världen som inte Deathis kan klandras för faller definitivt på Bulgarens axlar. Kommer jag att bli den som får iakttaga uppgörelsen? Bulgaren sträcker sig in genom den halvöppna dörren och sniffar, drar in essensen av Piggstian. Som en skugga är Bulgaren borta. Deathis skräckvälde är inte över, och inte heller domineras världen av Bulgarens ärkeondska. Tiden var inte kommen. Bulgaren vet det. Deathis vet det. De båda behövs, utan det ena finns inte det andra. Stel av skräck ligger jag där. Den fjärde porten till helvetet glider sakta igen.
//Offer #942
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar