Surt

Idag dök ett surt litet minne upp i mina tankar. Ett sommarminne. Låt mig berätta. Jag var och rodde i min lilla eka, ute på det stora vida havet. Jag fiskade hela dagen, men fick ingen fisk, ute på det stora vida havet. Då kom Deathis gående på vattnet, ute på det stora vida havet. Han fiskade hela dagen, och fick massa fisk, ute på det stora vida havet. Det var mycket surt. Inte det stora vida havet då, utan det att Deathis fick massor med fisk. Det stora vida havet var salt, inget annat. Ja, kanske lite surt också faktiskt. Eller inte fan vet jag. Jag är ju ingen specialist. Det vore sannerligen bra ifall denna surhetsfråga främst berörde geologin. Då kunde man säga att jag inte har stenkoll.