Minne för livet

Jag var ute och gick i skogen. Tog lite frisk luft. En uppiggande promenad som det heter. Plötsligt i detta lugn, hörde jag ett kvidande i en buske. Där låg en sädesärla på rygg och kippade efter andan. Denna gnistrande vackra fågel var svårt skadad. Ena vingen var bruten. Jag plockade upp fågeln. Då jag höll den i min hand och liksom bände upp näbben in i hjärnan på den uppstod ett frasande ljud. Det lät som när näver brinner. Som när man trampar på torr skogsmossa. Det där ljudet, precis då jag släckte livslågan hos den lille krabaten, glömmer jag aldrig.