Nedan finns den deathisianska rasens heliga stamfader till allmän beskådning. Han är Gammelkingen, förstås. Driftstyrda ögon, en stenhård murvelattityd och ständig djungel-bånge, sannerligen omisskännliga tecken på att mannen i bushen verkligen är en Deathis. Varför står han så där konstigt bland buskarna då? Han väntar, väntar på att något objekt skall gå förbi, givetvis. Gammelkingen har uppenbara kvalifikationer och han ämnar göra det han vill och tycker om så länge han bara orkar. Allting måste ju ha en ände och korven måste ha två, men Deathisars djuriskhet finns det ingen ände på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar