På avstånd är allt vackert. Men lajvandet i Piggstian är sannerligen ingen vacker syn, inte helst på flera kilometers avstånd. Inne i Piggstian sitter en töntig rollspelsnörd, en obotlig lajvare. Det snackas XP och HP, Shamaner och Quests, och ibland lite Pulling. Det lajvas något så in i helvete där inne. Det bultar och det bränner. Stön varvas med skri. Och lite lajv föder mer lajv. En ond cirkel bildas. Det blir något slags Moment 22 över det hela. Deathis kan inte slita sig. Lajvet blir som en religion. Och Deathis är ultra-religiös.
Igår skulle Deathis och hans lajv-vänner ut på en så kallad quest. Då åt Deathis stark senap till middag för att han skulle få en kick. I spelets värld kan han vara Deathis till fullo. Helt utan gränser. Han söndrar och han härskar. Deltar i Djävulens orgier. Det är fasansfullt. Det är fruktansvärt. Ja, det är äkta horror. Men jag vågar inte föreställa mig vad som skulle ske om Deathisen inte skulle få utlopp för all sin energi inom lajvets ramar. Domedagen vore antagligen kommen. Människorasen borde nog tacka lajvet trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar