Som er egna lilla megafon i tystnaden tänkte jag berätta om ett litet besök jag gjorde häromveckan. Jag besökte nämligen den motbjudande Piggstian för första gången sedan jag lämnat den bakom mig. Redan i trapphuset kom de välkända och groteska demonerna över mig och trapporna var många och långa, så långa som bara långa trappor kan vara. Fy fan i helvetet, tänkte jag, om och om igen, utan att egentligen kunna fokusera mig ytterligare på tanken. Jag föreställde mig att Deathis skulle ligga som en spak ko i sängen då jag äntrade stian, redo att mjölkas, eller något i den stilen. Så var emellertid inte fallet. En man stod dock och väntade utanför mitt gamla hem. Han berättade att Deathis hade sjungit för hans fru, och jag blev rädd, kanske var han från Peru. Jag ignorerade honom fullständigt och fann att dörren till knullkammaren stod på glänt. Jag tassade in, rädd att väcka den Deathis som sover. Men ingen Deathis fanns i Piggstian. Han var antagligen ute på ett knullstråk i östanled eller så besökte han banken för att göra ett våldsamt uttag på 1,9 miljoner.
På golvet i stian fann jag mycket bråte och koagulerad säd. Jag bände bort en hundkorg och fann en bok vars titel löd "Tro, snopp och kärlek". Deathis stod givetvis listad som författare och i inledningssidornas marginaler hittade jag, överraskning, överraskning, vulgära könsord. Längre in i eländet påträffade jag otaliga cowboyknulltyg och en lapp som proklamerade att nakenstudier pågår. Lajvmaskinens brutala fläktar roterade frenetiskt i den västra flygeln och genererade en öronbedövande ljudkuliss i den stora oredans epicentrum. Piggstian är verkligen skräckens kammare, allt annat är lögn och skymf. I köket betraktade jag soffan eller ottomanen, den som i folkmun kallas Spaggo, och jag såg soffans gräsliga skreva, som högst antagligen är världens i särklass djupaste och vidrigaste hålighet. De saker man kan finna i den skrevan, är bortom denna värld. Denna gång fann jag exempelvis ett ark läder vars yta präglades av torkad sädesvätska, deathisiansk sådan. Inte ens i skrevan fanns någon Deathis att tillgå, han hade dunstat på alla plan. Ingen obskyr varelse existerade i lägenheten över huvud taget och inga välrakade bohemer heller för den delen. Lika bra det, eftersom Deathisen alltid insisterar att gå runt med djungel-bånge då han är hemma och man själv allt som oftast får sig en pik av den deathisianska snabelns pendlande rörelser om man befinner sig i en alltför snäv radie. Kylskåpet i boningen vittnade om djuriskt förfall och efter ett tag i Piggstians inre fick jag nog, och gick hem.
På golvet i stian fann jag mycket bråte och koagulerad säd. Jag bände bort en hundkorg och fann en bok vars titel löd "Tro, snopp och kärlek". Deathis stod givetvis listad som författare och i inledningssidornas marginaler hittade jag, överraskning, överraskning, vulgära könsord. Längre in i eländet påträffade jag otaliga cowboyknulltyg och en lapp som proklamerade att nakenstudier pågår. Lajvmaskinens brutala fläktar roterade frenetiskt i den västra flygeln och genererade en öronbedövande ljudkuliss i den stora oredans epicentrum. Piggstian är verkligen skräckens kammare, allt annat är lögn och skymf. I köket betraktade jag soffan eller ottomanen, den som i folkmun kallas Spaggo, och jag såg soffans gräsliga skreva, som högst antagligen är världens i särklass djupaste och vidrigaste hålighet. De saker man kan finna i den skrevan, är bortom denna värld. Denna gång fann jag exempelvis ett ark läder vars yta präglades av torkad sädesvätska, deathisiansk sådan. Inte ens i skrevan fanns någon Deathis att tillgå, han hade dunstat på alla plan. Ingen obskyr varelse existerade i lägenheten över huvud taget och inga välrakade bohemer heller för den delen. Lika bra det, eftersom Deathisen alltid insisterar att gå runt med djungel-bånge då han är hemma och man själv allt som oftast får sig en pik av den deathisianska snabelns pendlande rörelser om man befinner sig i en alltför snäv radie. Kylskåpet i boningen vittnade om djuriskt förfall och efter ett tag i Piggstians inre fick jag nog, och gick hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar