Den djuriska tigern

Tiger Woods är en deathisian. Detta står nu klart. Han nuppar snett kopiöst ofta, trots att han är gift och byggt sina miljondollarreklamkontrakt på helyllighet. En riktig deahtisian alltså, med fasad och så vidare bortåt. Egentligen är det här helvetiskt gammal fakta, men det har ännu inte nämnts i Chronicles of Deathis, så därför nämns det nu.

Alla dessa sms, alla dessa kåtaffärer ‒ trots att hela hans imperium, hans rykte och hans familj stod på spel. Han kunde inte hålla sig, den pilske kåtbyxan, han gjorde det om och om och om och om igen, som den kufiska konstellationen Pelle Almgren & Wow Liksom sjöng i en mycket gammal knullhit. Det är ju sorgligt.

Somliga säger att Tiger har en rejält allvarlig form av kåtma, inte ett bruk utan ett missbruk i dess rätta bemärkelse. Som spelmissbruk, spritmissbruk, drogmissbruk, korvmissbruk, sockermissbruk och andra missbruk vi stackars människor dras med.

Vissa menar ytterligare att Tiger Woods befinner sig i ett sjukdomstillstånd. Att han har en psykisk sjukdom. Det har han för i helvete inte! Det här är inte någon sjukdom. Det här är ren och skär deathicism. Så det så.

Deathisens rekord

Tidslinjen för fenomenet Guinness Rekordbok börjar i ett bibliotek 1951 där en förmögen ölbryggare får ett anfall av nästan arrogant självförtroende och tänker utanför sin egen bransch. Ölbryggaren hette Sir Hugh Beaver och han vill veta vilken som är den snabbaste fågeln av alternativen Ripan och Ljungpiparen. Han vänder sig till Encyclopedia Britannica, men finner inte ett ord om fåglarnas hastighet. Han beslutar sig då för att slå Storbritanniens bokförläggare på fingarna genom att skapa ett facit till alla pubdiskussioner man kan föreställa sig. Den första upplagan av rekordboken utkommer sedan 1955. Framgången var omedelbar.

Vad har då Deathis med det här att göra? Jo, det är nämligen så att Deathis besitter tre av alla rekord i rekordbokens register. För det första besitter han rekordet för högsta ljudnivå framkallat av en människa. Det var ett ejakulationsskri hösten 2008 som uppmättes till hela 180 dB som fick den utsände från Guinness att häpna. Hans trumhinnor sprack dessutom eftersom ejakulationsskriet motsvarade ljudnivån av ett kanonskott, men detta är en parentes. För det andra noterades Deathis med världens styvaste organ under en tävling där just organstyvhetsförmågan var färdigheten som man tävlade i. Och sist men inte minst så har han vistats den längsta tiden på plats som till temperatur, oreda och kaos, kan liknas vid helvetet. Här var det förstås Piggstian man syftade på. Chronicles of Deathis kan tillägga att fler rekord troligen är på kommande.

Loch Ness-odjuret

Det finns debattämnen som är större än livet. Ämnen som genererar insiktsfull diskussion och som gör att folk ägnar sina privata och professionella liv åt att försvara en viss position. Nu avser jag inte den deathisianska hotbilden utan kanske då mer till exempel grälen om Loch Ness-odjurets vara eller icke vara. Är det en bluff som står bakom allt, eller finns det verkligen något vanskapt där nere i sjön?

Loch Ness är inte bara Storbritanniens näst djupaste sjö, utan också kanske världens mest mytomspunna vattendrag. Detta på grund av att några stackare säger sig ha sett ett stort och odefinierat sjöodjur i vattnet där. Fotobevis finns till och med att tillgå. Man har spekulerat i att det kan röra sig om någon vattenödla från dinosauriernas tidevarv, en stor mal, en säl med mycket lång hals, eller en storväxt ål. Alla teorier har dock brister och illusionen om dem tycks alltid krackelera på något plan. Chronicles of Deathis drar nu sitt strå till stacken och presenterar inte bara ett, utom två rationella alternativ.

1. Det fanns verkligen ett Loch Ness-odjur. Men det finns inte kvar. Deathis har nämligen pippat det tillbaka till tiden före Jesus Kristus från Nasaret.
2. Deathis är odjuret. Siluetten som setts och fotograferats ovanför vattenytan har inte varit annat än hans penisfodral.

Deathisianska faktorn

Den deathisianska faktorn är en benämning på ett deathisianskt handlande som olycksorsak. Olycksanalyser visar vanligen att minst 80 % av de direkta olycksorsakerna som människor råkar ut för utgörs av deathisianska handlingar. Denna siffra torde dock vara en underskattning, beroende på att analyser i allmänhet anses vara färdiga när man hittat något som skulle ha gjort att olyckan inte inträffat, om detta något varit annorlunda. Olycksanalysen stannar därför ofta vid deathisen, eftersom hennes beteende skulle (kanske också borde) ha kunnat vara annorlunda än det var. Djupare analyser visar emellertid att de deathisianska handlingarna ofta betingas av olämpliga samlag, exempelvis olämplig samlagsställning och dåligt samspel människa-deathis. Konsekvenserna av handlingarna blir också allvarligare än vad de behövt bli om de barriärer mot deathisar som bör finnas i människor har eroderat genom olika mentala brister. En sådant människa kommer därför högst sannolikt att drabbas av en olycka beroende på den "deathisianska faktorn".

En fråga om könskort

Varifrån kom han, Deathisen?

Jag sitter här i min fantastiskt pittoreska skrivarstuga och läser de nedtecknade historierna om Deathis. Jag är kringvärvd av deathicismens alla kännetecken, som blåser samlag och död tvärs igenom rummet, då det slår mig att Deathisens ursprung kan kännas lite abstrakt. Däför tänkte jag förtälja några detaljer.

Deathis var en gång en av Guds änglar, ett av de väsen som Gud hade skänkt liv, frihet och en egen vilja. Allt detta hade Deathisen missbrukat till att sätta sig upp mot Gud. Och han lyckades dra en del av skapelsen med sig. Han fick de första människorna att börja tvivla på vad Gud hade sagt och på att Gud verkligen menade det han sagt.

Allt sedan dess råder det en oförsonlig motsättning mellan Gud och Deathisen, mellan ljuset och mörkret, mellan kärleken och själviskheten.

Deathisen är alltså en personlig makt, en levande vilja. Det onda tänker. Det onda tar initiativ. Det onda idkar skoningslösa samlag.

SAOL14

Chronicles of Deathis har fått ta del av den ännu icke utkomna 14:e upplagan av Svenska Akademiens ordlista. Tillfället togs naturligtvis i fullkomlig akt och de så kallade nyorden granskades med särskilt stort intresse. Det mesta var dock dumheter och det är synd att man tvingats utelämna vissa verbala klenoder till följd av det vulgära slöddrets styva munläder. Men tillägget ”deathis” var nödvändigt och framkallade gåshud.

Efterlysning

Jag läser en artikel i Hufvudstadsbladet som handlar om nättjänster som ger möjlighet till virtuella strövtåg på datorskärmen. Google Street View är ett exempel som nämns. I artikeln frågar man sig om dessa nya tjänster är ett brott mot integriteten. Man hävdar exempelvis att det är relativt enkelt att känna igen bekanta på klädsel och kroppshållning på bilderna.

Vad är det man syftar på här egentligen? Syftar man på bekanta i en ren generell bemärkelse? Nej. Det står ”klädsel och kroppshållning”. Man syftar givetvis på ”Mannen med skön hållning-mannen”.

Då blir ju nästa fråga: Har någon sett ”Mannen med skön hållning-mannen” på Google Street View? Om någon har sett honom, kontakta Chronicles of Deathis omedelbart. En belöning utlovas. Men kom för i helvete inte med några satans falsarier. Då skickar jag Deathis på er.

Annonsen

Jag fick precis syn på en sådan där sexannons på Internet, vet ni. Annonsen visar bilder på människor i min geografiska närhet som sägs vara villiga, på sätt eller annat. Döm om min förvåning då jag fick syn på Deathisen. Jaha, tänkte jag, nu bjuder han ut sig där också. Det var ju självaste fan!

Pikant släktutredning

För dem som ännu inte snubblat över någon deathisians tjusiga lekamen, så att säga, kommer Chronicles of Deathis nu att lätta en smula på förhuden och blotta delar av von Piggstian-släktens glansfyllda förflutna. Fem deathisar ur tidens annaler presenteras i det följande.

Den nuvarande och av samtiden erkände deathisianens fullständiga namn är Edward Deathis von Piggstian (1987-). En lebeman, vivör och degenererad snuskhummer med något som kan definieras som kärleksklåda. Det som skiljer Edward, eller ”Eddie Deathis”, från de övriga i släkten är hans hänsynslösa lajvande. Man kan säga att Edward var den som gjorde lajv synonymt med deathicism.

Edwards far heter Gustaf Wilhelm Deathis von Piggstian (1946-) och är en så kallad exdeathisian eller Deathis Emeritus. Han har alltså abdikerat till förmån för sin son och kallas i folkmun för Kingen. Kingen utmärkte sig i sin ungdom som en temperamentsfull och väldigt äventyrlig samlagsutövare och han fick många att lyfta på ögonbrynen. Hans standardreplik var och är fortfarande ”Vid min knullsvans”, som har ungefär samma betydelse som ”Herregud”. För tillfället skriver han på sitt verk ”Deathiskingens bravader skrivna av honom själv”.

Gustafs far var den ökände Gammelkingen, Cornelius Deathis von Piggstian (1919-1988). Cornelius luktade illa och bar en uppfläkt räv som huvudbonad. Han var en blek herre, som strävade efter en plats i riksdagen, men som blev slängd i en brunn. Där dränktes han i hans politiska dynga. Hans sista ord lär ha varit ”Jag sluter mina ögon med den välsignade vissheten att jag har lämnat en deathisian på jorden”.

Carl Edward Deathis von Piggstian (1880-1941) var Gammelkingens far. Han lät alla jobba i hans knullkammare dygnet runt mot betalning in natura. En fruktansvärd Deathis på alla sätt och vis. Med löften om rikedom och berömmelse som enda lockbete fick han dessutom otaliga kjoltyg att smaka på det adliga ståndet.

Franz Wilhelm Deathis von Piggstian (1803-1866) levde i välstånd. Han bodde i ett stort Piggstian-slott och betedde sig som en konung, som en renrakad samlagskung. Vid slottet förekom bland annat ritualiserade samlag, även kallad publik kopulation. Deathisen idkade nämligen ofta, som på en scen, ett långt samlag, medan hovkretsen stod nedanför den upphöjda knullbänken och tittade på. Franz dog senare i kolera.

Det må vara intressant att gräva i deathisianernas vilda historia, men nu måste vi avsluta. Ta gärna del av detta, men kom inte och säg att det var bättre förr. Då dog nämligen folk som flugor och hostade levrat blod varje morgon enbart på grund av von Piggstian-släktens blotta existens.

Deathisens favoritaffär

Hylldiskussion

- Hej, vilken hylla är din absoluta favorit i affärer?
- Woly.
- Ursäkta?
- Woly.
- Ok.

Kamouflagediskussion

- Hej, vad använder du för ansiktskamouflage?
- Woly.
- Ursäkta?
- Woly.
- Ok.

Hatbrev

Lille Bror Söderlundh vandrar minsann inte alltid oattackerad längs deathisianernas törnbeströdda rabatt. Är man den främste inom sitt område, så är man. Då kan det hända att man då och då får ett litet klagande hatbrev från de undermåliga individerna på arenan. Idag fick jag exempelvis ett brev från någon anonym djävul. Något säger mig dock att det är ett alster av Deathisen själv. Allt tyder på det. Döm själva.

"Bäste herr Söderlundh! Här sitter jag i bastun efter att ha varit ute i skogen och jagat lodjur, järv, koltrast, och tapir. Jag sitter på den översta laven och min lem når trots detta ända ner till golvet. Jag är lite upprörd över hur ni beskriver den här Deathis som en skrytmåns. Ska ni ha en smäll på käften?"

Skrytmåns

Jag besökte Deathis i Piggstian II häromsistens. Det var givetvis kolossalt skräckinjagande och rysligt på alla sätt och vis, men det är inte det jag vill berätta den här gången. Denna gång vill jag nämligen informera litet om hur Deathis betedde sig rent socialt.

Först hälsade han mig välkommen och var hur normal som helst. Sedan, plötsligt, fick han ett infall. Han började predika. Han berättade storartat om sina senaste landvinningar och han underströk hur många samlag han brukar idka per dag. Ideligen gjorde han detta. Han satt och skröt, helt enkelt. Hans attityd var onekligen väldigt spydig.

Det är bara en person som är deathisian ut i fingerspetsarna som kan agera på det här sättet. Det vill jag våga påstå.

Deathisens egna avatar

Stundom, då Deathis får nog av tillvaron eller då samlagsmöjligheterna når nya bottennivåer, försänker han sig i ett komaliknande tillstånd och lever sitt liv i en annan värld och i en annan kropp. Deathisens nya gestalt kallas ”avatar” och är utrustad med blå hud, knullsvans och åsneöron. Den nya världen kallas ”Pandora” och är bebodd av andra blåa varelser och ting. Här kan Deathis spatsera i friden och fröjden och leva på naturen. Inte sällan får han även utlopp för sina djuriska aktiviteter.

Två gånger Deathis

Alla människor som är bekanta med deathicismen har nog någon gång i sitt liv undrat hur det skulle vara om Deathis var en siamesisk tvilling. Två Deathisar sammanvuxna i bröstbenet exempelvis. En fasansfullt gräslig förpackning som skulle vara dubbelt så djurisk som en vanlig deathisian. Det vore något, det.

Man kan undra om de två djuriska personligheterna skulle bråka mycket, bråka om vem som får sända ut samlagsinviter och så vidare. Den mest rationella lösningen på ett dylikt problem vore ju att den vänstra kroppen sköter inviterna till vänster och vice versa med den högra sidan. Ungefär så. Andra problem lär också dyka upp, men det mest problematiska är nog att världen inte är redo för en siamesisk deathisian ännu.

Deathisar i historien: Gavrilo Princip

Har någon hört om de så kallade skotten i Sarajevo 1914? De omtalade skotten var dock inga revolverskott, nej. Det rörde sig helt enkelt om skott från ett organ. Tänk Deathis så förstår ni säkert jargongen. Gavrilo Princip var mannen som gav ifrån sig skottkaskaden. Han var en riktig Deathisian, inga tvivel om den saken. Dessa skott utlöste den så kallade svarta veckan som följdes av utbrottet av första världskriget. Det bör också noteras att ett väldigt intensivt och ampert ejakulationsskri var involverat.

Ondskan

Låt oss för ovanlighetens skull prata om Edward Deathis von Piggstian. Vad är detta för en djävel? Det skall jag för er berätta. Han är en deathisian som kan definieras som pippandets apostel. Han åker land och rike runt och idkar samlag. Han är cowboyknulltygsbeklädd och han är beväpnad med ett penisfodral av guld.

Då man som normal medborgare sitter på sin piedestal och betraktar den här mannen ser man direkt att han är ond. Man ser det på hans svarta skaldjursögon och på hans stenhårda murvelattityd. Så låt oss döma denna deathisian till ondskan, en gång för alla.

Deathisens favoritväder

Deathisens absoluta favoritväder är det väder som i folkmun kallas runkväder. Han älskar det! Ett riktigt slaskigt runkväder är som sammet för hans själ. Se bara hur glad han blir då det runkar ihärdigt på bilderna nedan.

Skön hållning på film

Det är med fullkomlig glädje som Chronicles of Deathis kan presentera ett litet videomontage med mannen som vi alla lärt känna som ”Mannen med skön hållning-mannen”. Mannen som dök upp i Deathis blog relativt tidigt blev snabbt en populär person. Han fick ett bra eko ute "i stugorna", som det heter. Först verkade han dock nästan fiktiv eftersom man visste så ytterst lite om honom. Sedan blev han mänskligare i och med att han fångades på bild då han handlade mjölk. Debatten gick vild i ett skede då det framkom att han möjligen hyste nazisympatier. Han marscherade likväl in i allas hjärtan. Idag kan han inte ses som något annat än en övermänniska. En övermänniska med en satans skön hållning. Njut av detta videoklipp, gott folk!

Ångest

Piggstian, sa han. Du hamnar i Piggstian! Det är okristligt att försova sig med en flicka och hindra en död från jordfästningen. Du har sovit dig in i Piggstian i natt. Kunde inte Gud varit så barmhärtig att han väckte dig? Hade du vaknat en timme tidigare bara så hade allt det här inte hänt. Men Gud såg förstås att du syndade hela natten och därför lät han dig sova i din synd. Du hamnar i Piggstian! I all evighet kommer du att brinna i den eld som Deathisen tillrett.

Meddelande till alla offer

Det sitter en väldigt djurisk man vid rodret. Han är orakad och uppkäftig. Han sitter där endast på grund av att ni har accepterat en liten samlagsinvit från hans sida. I och med det har ni sålt er stund på jorden. Ni har sålt er själva till en best som stympar ert liv, krymper era barn, och förvandlar er själva till avfall och offer. Utan att blinka, kan den här mannen tänja förnedringen ett snäpp till, och få Auschwitz att framstå som en idyllisk kurort för välgödda judiska turister.

Vilka är ni, egentligen? Är ni fega människor? Eller bara okunniga? Eller bådadera? Ni sitter i era soffor och tror att ni har ett människovärde. Det har ni inte. Ni har inget värde. Ni är värdelösa. I ett samhälle som styrs av en deathisian är ni bara en förbrukad resurs. Er tid är passé, precis som hästarnas, men ni duger inte ens till riddjur eller smörgåspålägg. Er röst är död. Ert liv är slut. Er värld har erövrats av en bödel som bär namnet Edward Deathis. Och ni har bara er själva att skylla.

Herren på täppan

Deathis in disguise

Han ser ut som en helt vanlig man. Men! Hans gångstil är remarkabel. Hans jeans är högt skurna. Hans hållning är lite slampig. Kan detta vara en förklädd Deathis? En Deathis in disguise? Deathis under cover? Möjligen.

Tisdagsfylla

Tisdagar – då super Deathisen. Han börjar med något smått, en öl kanske. En till. Sedan barkar det åt helvetet. Han super skallen i små, små, bitar. Han ådrar sig en sjuhelsikes Jesus Kristus på korset-fylla. Varje tisdag. Han känner sig stark. Han känner sig stor. Han känner sig pilsk. Han blir en riktigt vidrig Deathisian utan sinne för proportioner, en omedgörlig varelse. Som vanligt, fast ännu värre.

Deathis på fyllan.

Deathis tillrättavisar en bartender.

Strumpdiskussion

- Hej, vad använder du för strumpor?
- Woly.
- Ursäkta?
- Woly.
- Ok.

Brutal boning

Piggstian är en brutal boning, det kan vi alla enas om. Det vill säga, Piggstian är en så in i helvetet bestialisk och omänsklig bostad. På urban engelska däremot, är ju själva uttrycket "brutal boning", det samma som att idka ett grovt samlag. Och det är ju en av Deathisens favoritsysselsättningar, det. Tillika är det en av grundstenarna inom deathicismen. Således kan vi alltså konstatera följande: Deathis bor i en brutal boning där han sysslar med brutal boning.

Deathis avvaktar

Jag satt vid mitt skrivbord och tittade ut. Plötsligt stod en man precis utanför fönstret. Han ser in och noterar mig och saker runtom mig. Han står där länge och funderar. Jag blir rejält obekväm med situationen. Han böjer sig fram. Kisar. Sen går han vidare.

Jag fann det hela mycket besynnerligt. Vad fan gjorde han? Vem var det där egentligen? Och jag kan inte låta bli att tänka på att det var Deathis i människokropp. Han stod där med vild blick och funderade på om han skulle komma in och ta mig eller inte. Han stod där ute och dömde mig i det tysta. Vägde mig i sina skålar, övervägde vad han skulle ta sig till med mig.

Det var Deathis. Men han skonade mig, för den här gången. Men han kommer tillbaka, endera dagen.

Deathis söker hundskrälle

Någon kanske minns att Deathis hade besök av ett hundskrälle en gång i tiden. Det var i den gamla i Piggstian. Då han nu lever i Piggstian II vill han inte bara ha besök av byrackor, han vill äga en permanent. Han har spekulerat i vilken ras som skulle passa honom bäst. Han vill ha något djuriskt och blodtörstigt, säger han. Nu har han tydligen funnit ett idealiskt skrälle. Han skickade en bild till mig. Vad säger ni? Är den inte lite väl human? Men, förstås, han har ju en fasad att upprätthålla.

Hundskrället

Deathisens nya Piggstia

Detta är ingen parodi på H.C. Andersens klassiska saga om kejsarens nya kläder, trots att rubriken möjligen för tankarna åt det hållet. Kejsaren i den sagan var ju naken, han, för övrigt. Det är ju Deathis också, då han inte bär cowboyknulltyg, det vill säga.

Nåväl. Deathisen har alltså hittat ett nytt hem. En ny boning att fördärva. Piggstian två kallas den i folkmun. Den nya stian är dock inte alls som den gamla var då Deathis flyttade in och började ramponera. Den nya är hövligare, ståtligare, och mer furstlig på många sätt och vis. Men det är ändå samma gamla pilska Deathis som är fursten själv. Se bara vad han har placerat vid ingången. En naken kvinna!

Piggstians sanering

Saneringen av Piggstian började omdelbart efter att Deathisen hade lämnat platsen. Otaliga män med fullständig skyddsmundering stormade in. De satte illa kvickt igång med att befria boningen från allt det som Deathis lämnat bakom sig. Saneringen torde ta några decennier i anspråk.

Asento.

Förste man ner i Knullkammaren.

Inget materialansvar hos Deathisen inte.

Man som suger av golv.

Annan man som idkar avsugning.

Deathis är inte här längre

För ungefär ett år sedan startades denna "blogg" i ett litet hörn av världen. Den växte sig snabbt stor och stark tack vare intelligensen, originaliteten, och genialiteten i inläggen. Bloggen var den första någonsin som tog itu med Deathicismen som sådan. Deathisens Piggstia var ofta i centrum. Nu, ett år senare, har Deathis flyttat ut från sin ädla boning, sitt schabrak, sin Piggstia. En epok har tagit slut. En ny har börjat. Han har satt segel mot nya horisonter, nya utmaningar, och nya samlag.

Rädsla för Deathis

Ett djuriskt raseriutbrott

Jag hoppas att detta videoklipp illustrerar hur vansinnig Deathis i själva verket är. Klippet visar hur han får ett djuriskt raseriutbrott.

Deathis förr i tiden

En gång i tiden var Deathis inte alls lika djurisk som han är idag. Då hände det sig till exempel att han läste dagstidningen i sin helhet, utan paus för vare sig samlag eller lajv. Men det är en stund sen han var på det här viset. Nu är det paus mest hela tiden, tycker jag. Det är ingen reson alls med den mannen.

Deathis anno 2007

Alla hissar bär till Piggstian

Hissar är märkvärdiga saker. De transporterar folk och åker upp och ner, dagarna i ända. Med ett enkelt knapptryck på hissens destinationstablå uppfattar hissen vad man vill och uppfyller sedan ens önskan. På senare tid har jag märkt att en av knapparna på tablån indikerar att ett våningsplan representeras av bokstaven K. Alla andra våningar representeras av siffror. Det är väl besynnerligt. Bokstaven K kan ju inte betyda annat än Knullkammaren. Jag har också sett bokstaven P i vissa hissar och P kan ju inte betyda annat än Piggstian. Det är mycket märkvärdigt hur alla hissar kan ta en till Deathisens eländiga högborg.

Deathis är rolig

Deathis är rolig han. Han kallar exempelvis knullgummi för snoppens sovsäck. Och då han talar om sin djuriska orgasm, talar han om att nysa med penis. Mycket roligt. Det är en riktig liten komiker vi har att göra med. Men vi ska inte döma honom på basen av det. Vi ska döma honom på basen av att han är från helvetet, och intergalaktiskt djurisk.

Det är mörker

Mörkrets årstid är här. Det kanske ni har märkt. Det är mörker och det är död, överallt. Tack gode Gud för att Chronicles of Deathis existerar under detta mörkrets tidevarv. Chronicles of Deathis är exakt vad man behöver. Historierna om Deathisens bravader är ett ljus i tunneln, något att sikta blickarna mot. Chronicles of Deathis är ett ljus i mörkret.

Skulle du ha samlag med denna man?

Inga konstigheter

Deathis åt en fågel till frukost idag.

Fasaden som rann av

När det gäller förhållandet mellan män och kvinnor är Deathisens synpunkter helt och hållet klart konservativa. Han anser att kvinnan är olik honom själv och hon bör således hålla sig till att glädja honom. Skulle hon vara dum nog att bryta sig ur detta mönster borde hon kuvas, exempelvis genom att fjättras i Piggstians dunklaste vrå och lära sig självuppoffring. Det är väldigt skandalösa och omoraliska synpunkter han har, Deathisen. Men så är han ju också en kloakernas portvakt, uppfostrad att vara genomträngande bestialisk i alla avseenden.

Fast han har så låga tankar om kvinnor vet han ändå hur han skall lägga sina kort då han beblandar sig med dem. Man kan säga att han har en fasad, en framsida som inte alls representerar insidan. Fasaden målar upp en bild av en stillsam och gemytlig gentleman som kan erbjuda trygghet, ömhet, och kanske en lycklig framtid. Enda kruxet i kråksången är att fasaden lätt raderas då skutan är i hamn, så att säga. Då Deathis väl fått ett positivt svar på en samlagsinvit, då rinner fasaden av. Nej, fasaden forsar bort med en ursinnig kraft. Tänk er att Deathisens så kallade fasad är den kända målningen Mona Lisa. Tänk er sedan att man tvättar orginalet av Leonardo da Vinci med en högtryckstvätt. Tänk er slutligen hur motivets leende fragmenteras i vätskan. Precis så illa går det då Deathisens fasad rinner av. Det blir katastrof och det blir samlag. Så är det med den saken. För att ytterligare illustrera bjuder Chronicles of Deathis på en beviskedja i bilder.

1. Fasaden är på – Deathis konverserar artigt.

2. Fasaden är av – Deathis kopulerar hårt.

Bollen är i rullning

Gott folk. Det rör på sig i Piggstians inre. Deathis plockar och lägger saker i högar, ja, man kan nästan säga att han bringar reda i oskickets högborg. Varför har han då tagit sig an denna tillsynes hopplösa uppgift? Jo, det är nämligen så, förstår ni, att Deathis är på väg bort från sin vidriga samlagslya. Vart ämnar han då förflytta sig? Det vet ingen. Deathis kan i princip inställa sig var som helst på denna jord och inleda sin säregna förpestelse av Guds nåde på platsen. Det enda som är säkert är att han skall byta häckningsplats. Deathleffs runt om i landet har redan mobiliserat sig och samlats utanför Piggstians port för ordergivning. De är redo att fyllas av knullbänkar, cowboyknulltyg, och annat förhatligt som Deathis samlat på sig under de gångna åren.

Innebär då detta att vi nu ser slutet på en era och en epok? Ja, det kan man säga. Men räds icke. Jag är personligen säker på att det kommer att idkas precis lika många samlag per minut i den lokal som blir Deathisens nya stia, om inte ännu fler. Deathis upphör ju inte med sina djuriska aktiviteter bara för att han byter bostad. Det är ungefär som då ormar ömsar skinn. Ett större skinn behövs då ormens lekamen har växt och då det gamla skinnet har blivit väldigt slitet. Likaledes behöver Deathis en ny Piggstia då den gamla har vittrat sönder på grund av helvetiskt fördärv. Vi kan inget annat än önska honom lycka och framgång, och hoppas på att han bosätter sig så långt från civilisationen som möjligt.

Edward Deathis von Piggstian

Chronicles of Deathis kan idag lite stolt meddela att man nu kan bli ett fan av Edward Deathis von Piggstian på Facebook, om man så önskar och vill. Någon egentlig mening med det hela finns naturligtvis inte, men istället för att dalta med enkelheten kan man ju lika gärna ta sitt förnuft till fånga och visa lite vördnad till allas vår hjälte, Deahtisianen från Piggstian. Detta gör man då bäst genom att bli ett fan. Och Deathis själv, han är ju verkligen ett fan av högsta rang. Satan vad djävlig han är, om man tänker efter. Han är ju ta mig fan översexuell också.

Pärlor åt svin

Denna dag är icke Deathisens födelsedag. Ett minne från hans senaste bemärkelsedag ploppade dock upp i mitt huvud idag. Det var nämligen så att Deathisens odjuriska moder hade spenderat en riktigt stor summa pengar för att kunna ge en magnifik present till sin djuriska son. Hon hade köpt dyra saker, smycken och ädelstenar. Dessa gav hon till sin son med kärlek. Hon hade alltid tyckt att han gott och väl kunde bära ett glittrande halsband runt sin hals. Nu gav hon honom ett sådant. Hon gav också en ring, ett örhänge samt ett armband. Hon gav juveler till sin lilla juvel. Då jag fick reda på att detta hade hänt blev jag smått konfys. Jag frågade mig själv varför hon gjorde på detta viset. Jag ansåg, och anser fortfarande att detta handlingssätt var som att kasta pärlor åt svin.

Vad har du i fickan Deathis?

Frågan som alla ställer sig idag är följande: Vad har du i fickan Deathis? Svaret på frågan, det som Deathis har i sin ficka, är oklart. Det spekuleras i om det möjligen kunde vara en jättebanan, eller en rullad affisch eller kanske pain riche. Tarzans lian har också kommit på tal. Några har tipsat på en kraftig tulpan. Andra har frågat sig om han varit ute och fångat en levande svan. Frågan förblir obesvarad men innerst inne vet vi väl nog ändå alla vad det rör sig om. Är det inte så?

Herr Gårman!

Här kommer ett litet tips på hur man kan veta om man befinner sig i Piggstians närterräng. Ser du skylten nedan då du är ute och spatserar, spring för brinnkära livet! Bara som ett litet tips till dig Anita.

Här kommer en liten ramsa om mannen på skylten. Tolka den hur ni vill.

Herr Gårman!
Herr Gårman!
På vita strecken får man!
Här men inte där tut tut!
Här men inte där tut tut!
Herr Gårman!
Herr Gårman!
På vita strecken får man!

Jag personligen tolkar den djuriskt. Det vill säga, jag tolkar den som så att Deathis har samlag med en på de vita strecken.

Ett ord om Deathis

Det kan te sig svårt att förklara för en oinsatt vad deathicism egentligen går ut på och hur pass djurisk Deathis i själva verket är. Därför har jag utvecklat ett nytt ord som beskriver det hela på ett väldigt koncist sätt. Ordet är "kukmung". Vi kan således från och med nu konstatera att Deathis är ett tvättäkta kukmung i ordets sanna bemärkelse.

För att illustrera ordet bildgooglade jag litet på det och fann dessa två exemplar nedan. Och som insatt kan jag påpeka att det utan tvekan rör sig om deathisianska bilder. Kukmung är således exakt vad det är.

Dagligt bröd

Många individer försöker, till stor del, äta och leva nyttigt. Detta gör de för att må bra och i slutändan på grund av att de är rädda för att alltför tidigt gå en ödesdiger död till mötes. Deathis däremot, är en individ som lever i fullkomligt gastronomiskt misär. Hans dagliga bröd består av variationslös deathisiansk junkfood, fiskpinnar, några fjuttiga russin och ännu mera deathisiansk junkfood ända från helvetet.

Marie Antoinette, drotting av Frankrike och Navarra i tidernas historia, ansåg att de fattiga som inte hade något bröd att äta kunde äta bakelser i stället. Deathis å sin sida är lika befängd och vill att alla skall äta deathisiansk junkfood. Jag vill mena att det inte går i längden. Se bara på bilden nedan, ett typiskt exempel på Deathisens dagliga bröd. Twifan!

Post-sexuell kost à la Deathis.

Samhällsbäraren

Deathisen försöker ständigt ge sken av intellekt. Han titulerar sig exempelvis akademiker i offentliga sammanhang och han anser sig vara den bildade människan, samhällsbäraren. Det är ju lite lustigt och motsägande på samma gång, ty intellekt och ett extremt djuriskt och inhumant sinnelag passar liksom inte ihop. I själva verket är han faktiskt inskriven vid ett universitet och lyfter månatligen studiestöd, dock studerar han Deathicism, vilket verkar något suspekt. I mina ögon är Deathicism något som handlar om dekadens, lajv och grova samlag. Att Deathis sedan studerar Deathicism betyder ju att han egentligen studerar sig själv och sina landvinningar i sänghalmen. Det är nog därför han är så framstående inom sitt ämne. Men någon riktig akademiker är han inte, vill jag påstå. Men å andra sidan ska han väl få hålla på med något djävulskap, vid sidan av sina djuriska aktiviteter, menar jag.

Konferens

Förra veckan ordnades en toppkonferens rörande naturliga polymerer i byggnaden där jag oftast äter min dagliga lunch. Detta innebar att själva lunchrestaurangen var ockuperad av konferensdeltagare i lustiga hattar i en hel timmes tid mitt på dagen. De måste få äta i fred, hette det, så ingen annan fick äta under den tiden. Deltagarna av konferensen var till största delen män, från diverse hörn av världen. Då de hade äntrat restaurangen reglades dörrarna och vakter utrustade med automatkarbiner placerades ut vid strategiska knutpunkter på utsidan. Man kom inte in. Likväl kan Chronicles of Deathis exklusivt avslöja vad som hände där inne.

Innan vi kan gå närmare in på händelserna bakom de lyckta dörrarna borde vi kanske gå igenom vissa nyckelpersoner vid lunchstället. Den rutinerade, är mannen med stil, elegans och know-how. Han vet allt och har rutinen inne helt enkelt. Sitter han i kassan går det undan, kokar han soppa blir det gott. Och så vidare. En svart liten huvudprydnad döljer hans grånande hår. Dunkslaven, är kvinnan som dunkas, dagarna i ända. Hennes enda uppgift är att bli dunkad, framför allt av Den rutinerade och inte sällan av det fruktansvärda Akket. Man kan mycket väl tänka sig att hon, just i detta nu ligger böjd över några kastruller och tar emot det hon är gjord för att ta emot. Sedan finns också Den orutinerade, men hon är inte särskilt intressant i detta sammanhang, så vi lämnar henne som sådan, men det kan nämnas att hon hanterar kassaapparaten med ungefär samma finess som blinda slåss.

Med dessa nyckelpersoner låsta kan vi nu gå över till huvudsaken. Då konferensdeltagarna var inne i restaurangen och dörrarna hade reglats var det dags för lunch, trodde de. Den rutinerade hade dock en annan aktivitet i åtanke. Han röt till med sin rossliga röst och fick allas blickar riktade mot sig. Han uppmanade alla att ställa sig på kö. Hela bunten tycktes lyda ordern i sann nazianda. Sedan uppmanade han Dunkslaven att böja sig framåt vid salladsbordet, med ändan i vädret. Det gjorde hon. Därefter uppmanade han alla deltagare att dunka Dunkslaven, i tur och ordning, börjandes från förste man. Den långa, slemmiga ormen av hungriga konferensdeltagare ringlade sig fram mot dunkslaven, och en efter en, dunkade de Dunkslaven, sakta men säkert, tillbaks till Medeltiden. Den rutinerade ställde sig sist i kön och avslutade hela dunkfesten efter en timme i ett hänsynslöst crescendo. Efter detta öppnades restaurangen för allmänheten igen och allt var åter som vanligt. Konferensbesökarna kände sig mätta och belåtna och Den rutinerade var ännu mättare. Dunkslaven var dock absolut mättast av alla, fast på ett helt annat vis.

Pimp My Underliv

Fredagen till ära lanserar Deathis en sprillans ny tjänst som han kallar för "Pimp My Underliv". Deathis säljer tjänsten till kvinnor och andra med motsvarande kön som vill piffa till sitt underliv. Underliven pimpas av Deathis själv i Piggstians inre. Någon uppiffning är det däremot inte alls tal om. Det enda han gör är att ha ett satans grovt samlag med sina kunder. That's it.

Ring of Fire

Ring of Fire – eldringen – kallas den hästskoformade kedja av vulkaner och förkastningslinjer som omgärdar Stilla havet. 90 procent av världens alla jordbävningar och 81 procent av de största jordbävningarna inträffar i området. Av världens 1500 aktiva vulkaner ligger nästan 90 procent längs eldringen. Vad har detta då att göra med Deathis och Piggstian? Jo, det förhåller sig nämligen på det sättet att denna eldring idag fått en liten men gräslig filial i Finland. Ni vet säkerligen redan vilket ställe jag pratar om, just det, Piggstian. Deathisens horribla bostad är alltså från och med nu en del av eldringen, som varje år skapar obeskrivlig och fasansfull smärta och förödelse på platser inom området.

Kort om Piggstieinfluensan

Dear readers, Deathis har Borrelia. Men det är ingen vanlig Borrelia han har. Nej, det är något som mycket djuriskare än så och därtill rör det sig inte ens om något förknippat med Borrelia över huvud taget. Så vi kanske kan kalla det för Piggstieinfluensan istället. Ja, det gör vi. Denna influensa är väldigt säregen, kan jag meddela. Hör här. Den smittar endast via exceptionellt hårt sexuellt umgänge. Det är bara Deathis som sprider den. Och så vidare. Dessutom har experter som fått upp ögonen för detta virus sagt att Piggstieinfluensan troligtvis kommer att drabba omkring 30 % av världens befolkning. Detta betyder att Deathis i sin tur kommer att smitta 30 % av världens befolkning, det vill säga, ha exceptionellt hårda samlag med 30 % av världens befolkning. Det är ofattbart och lite kittlande på samma gång. Så, med facit på hand kanske man kan konstatera att Piggstieinfluensan inte är någon influensa alls. Det rör sig bara om ren deathicism, helt enkelt. Några symtom får de drabbade inte heller. Det skulle vara skammen, då.

Stridigheter kring en gyllene knullbänk

Deathisen har hamnat i en liten härva. Han har fått många emot sig. Han har anklagats både för det ena och det andra. Granskande medier har nämligen nyligen luskat fram att Deathis inte själv betalt för en knullbänk han införskaffade för några år sedan. Media har klarlagt en bild hur det hela gått till. Man hävdar att ett av Deathisens samlagsoffer hostat upp ett stort belopp euroslantar till förmån för Deathisen innan samlaget hunnit inledas. Pengarna skulle enligt offrets innersta vilja fungera som en muta. Mutans funktion skulle vara att Deathis icke idkade samlag med offret i fråga. Deathis tog emot mutan. Dock idkade han även ett grovt samlag med sitt kap. Därefter gav han en uppmaning till den drabbade som involverade orden far, åt och helvete. Därpå gick den brutale besten Deathis direkt till sin privata knullbänkssmed och sade att han ville ha den finaste knullbänk som tänkas kan. En gyllene knullbänk. Deathisens pengapung innehöll endast offrets muta, men den täckte precis summan som smeden fakturerade för bänken. Fem veckor senare levererades en magnifik skapelse till Piggstian, tre trappor, Deathis. Deathis blev kär i skapelsen, som var en ädel knullbänk i guld.

Nu vill många Deathismotståndare att Edward Deathis skall avgå från sin tron. Det är inte rätt att köpa knullbänkar för mutor, säger en del. Man skall inte få knullbänkar gratis, säger andra. En sak är ändå klar, Deathis har inte hört talas om någon muta. Han har idag bett sina motståndare draga åt helvetet. Det torde innebära att härvan kan anses uppnystad. För Deathis är ingen person man sätter sig emot direkt. Sätter man sig emot Deathisen blir ett ändlöst samlag det enda resultatet. Så är det med den saken.

Stort pressuppbåd då Deathis yttrade sig.

Dethleffs, ånyo

Polisen har i veckan meddelat att stora sädessamlingar har uppenbarat sig på och i periferin av linserna på deras hastighetsövervakningskameror runt om i landet. Således söker de gärningsmän. Jag har ju tidigare berättat om Dethleffs. Är det bara jag som är rationell och drar paralleller här? Det förhåller sig sig givetvis som så, att det är Deathis som åker runt i sin mobila Piggstia och klottar ner. Försök förstå, dessa linser blir, så att säga, deathisianskt besudlade. Polisen har till och med mottagit bilder, som dessa kameror fotograferat, med en fartblind Deathis i stående skjutställning på taket på en förbipasserande husbil, som motiv. Man tycker att det om något borde öppna ögon.

Data som skrämmer mig

WolframAlpha är ett sökmotorliknande internetverktyg som utvecklats av ett team under ledning av den brittiske kärnfysikern Stephen Wolfram. Det är ett fråga-svarprogram, det vill säga det ger svar och information om de saker man frågar. Mycket intelligent och mycket användbart. Mest på skoj testade jag att söka på "Deathis", inte för att jag konkret ville veta saker, utan mest för att jag var nyfiken på teknikens under. Döm om min förvåning då resultatet målades upp framför mina blåa ögon. Låt mig återge det väsentliga.

Enligt WolframAlpha har Deathisen samlag med ofattbara 55 miljoner människor per år, majoriteten förmodligen i Piggstian. Kina är det värst drabbade landet i världen. 104,6 människor faller offer för Deathis varje minut, 150 645 per dag. Det är väldigt intressant kuriosa detta, men samtidigt rysligt skrämmande.

Kartan visar var Deathis varit pilsk.

Dethleffs

Medborgare! Ett otäckt problem har dykt upp på våra vägar. Ni har sett dem och jag har sett dem. Man kommer inte undan. Det är givetvis Dethleffs jag talar om. Låt mig berätta. Under sommaren har jag färdats med bil till och från mina verksamhetsplatser. Nu som då har husbilar av märket Dethleffs utgjort den mötande trafiken. För ett otränat öga är Dethleffs ett företag som grundades 1832 för tillverkning och försäljning av ridpiskor men som sedermera verkar som ett etablerat husvagns- och husbilsföretag. Deras slogan är "En vän av Familjen", och man säger sig ha ett mångfaldigt utbud. Jag säger att allt detta är en täckmantel och en förklädnad.

Putsar man bort maskeringen och låter all kamouflage rinna av framkommer något helt annat än ett familjärt förhållande. Då kommer Deathis upp till ytan och flämtar och fladdrar med sin lem. Och det betyder ju inte bara trubbel, det betyder samlag, bedrövelse och död. Ser du en husbil av märket Dethleffs ser du alltså inte någon vanlig husbil, det du ser är helt enkelt en mobil Piggstia. En rörlig Piggstia kan väl inte vara särskilt dödsbringande, tänker ni. Där har ni fel, säger Chronicles of Deathis. En mobil Piggstia är exakt lika fatal som Piggstian själv.

Den sida som vetter utåt på dessa hjulburna Piggstior är inte särskilt djurisk. Det är interiören som är omänsklig och brutal. Det är knullbänkar, cowboyknulltyg och hela faderullan. Det är fasansfullt, helt enkelt. Det cirkulerar flertalet skräckhistorier om folk som dragits in i husbilar av märket Dethleffs och aldrig kommit ut igen. Man kan bara ana vilka grovheter dessa personer har utsatts för. Och grovheterna i Dethleffs specialfordon är endast ett förspel för Deathisen. Efter att offren, genom en sinnlig samlagsinvit, bordat knullmobilen, bär det iväg till den egentliga Piggstian. Det är Highway to Piggstian, helt enkelt. Och där, där blir det sannerligen mycket livat i holken. Så, kom inte och säg att jag inte varnade er.

Deathis är här igen

Den första september är ingen glädjens dag. Andra världskriget bröt bland annat ut på detta datum. Därtill betyder den första september att hösten är här. Och det att hösten är här betyder i sin tur att agent Deathis numera huserar stadigt i sin helveteshåla – med rätt att pippa, grovt. Han har hållit sig borta hela sommaren medan Piggstian har legat i träda så att bland annat sädesvätska fått koagulera i fred. Men nu då augustis allra sista sol har sänkt sig i väst, är han styv och i topptrim i Piggstian igen.

Det är samma gamla Deathis som har infunnit sig. Han är ett djur som bör hållas i bur men som likväl går fri. Han något av ett orakel inom samlagsinviternas ädla konst. Han är en Deathisian. Ett otyg. Ett vilddjur. Som tur är finns Chronicles of Deathis, som är den enda plattformen som rapporterar kring detta vilddjurs eskapader, så det lönar sig att hålla ögon och öron öppna framöver. Andra kroppsöppningar bör dock hållas så stängda som det bara är möjligt, ty Deathis är ju som sagt lös. Undertecknad kan upplysa om att kyskhetsbältet är ett ändamålsenligt bälte i dessa tider.

Konstaterande

I flera dagar har jag nu irrat omkring och grubblat och funderat över livets stora frågor. Nu är det slut med det. Jag har bland annat kommit fram till att alla som irrar omkring, såsom jag själv då, inte nödvändigtvis behöver vara vilse. Jag har också kommit fram till att det är onödigt att använda både bälte och hängslen samtidigt. Men framför allt har jag konstaterat att det mest osannolika här i världen vore att Deathisen själv skulle ha en så kallad fittstrejk. Detta tror jag att allt från spädbarn till pensionärer kan hålla med om.

Deathisens snabba liv

Deathis lever ett snabbt liv och för honom gäller det att ge järnet, hela tiden. Samlag är aktiviteten som står på schemat. Och samlagen skall verkligen benämnas i pluralis, för Deathis har samlag i ett ursinnigt tempo. Han inbjuder ständigt till dessa samlag, liksom på autopilot. Sällan eller aldrig låter han ett tillfälle gå förbi. Och samlag med mer eller mindre kända kvinnor hör helt enkelt till hans dagsrutiner. Detta stör honom inte alls. Ju mindre du vet om din partner, desto bättre, anser han.

Allt är dock inte vad det synes vara. Det är uppenbart att Deathis har sex på ett väldigt mekaniskt och glädjelöst vis. På samma sätt som en alkoholist tömmer sin bägare i något vidrigt skrymsle, idkar Deathis älskog i Piggstian. Och denna stia är som bekant väldigt brutal och fullkomligt hänsynslös i alla avseenden. Den har bland annat en alldeles egen knullbänk som, föga överraskande, direkt är ämnad för samlagsidkande. Att träda in i stian är som att segla på ett hav av våld och förtvivlan för att sedan kapsejsa i ett brinnande helvete. Och mitt i detta helvete färdas Deathis på en resa som går in och ut, utan slut. Det är ett mycket vrickat och vridet leverne, detta snabba deathisianska liv.

Den vilda Deathisinnan

En dag ringde det på dörren till Piggstian. Deathis gick stadigt och öppnade. Där stod en kvinna, vacker och inbjudande. Hon siktade med sina stora pupiller på honom. Vad vill du, frågade Deathis förväntansfullt. Gissa, sa hon och försvann in i tumultet, som kanske, på sin höjd, kunde kallas lägenhet, i tvärtomlandet. Deathis stängde dörren och föĺjde efter. Det låg erotik i luften.

Du kanske vill dansa först, sade hon och gav honom en tung blick. Ja, naturligtvis, svarade han. Hon fnittrade belåtet. Spjuver, viskade hon. Han slickade sig runt munnen och suckade hastigt samtidigt som han peppade upp sig själv. Kvinnan blundade hårt och lät sig villigt omslutas av hans djuriska armar. Hon kände hans ständigt ökande kön som bestialiskt borrade sig in i hennes navel. Han kysste henne starkt flera gånger. Deathis och kvinnan närmade sig i sakta mak den makalösa knullbänken som stod intill klagomuren. Väl framme klädde de raskt av sig nakna och lade sig på bänkens välpolerade yta. Deathis kippade efter andan och hävdade bestämt att det var han som höll i taktpinnen i den kommande akten. Då röt kvinnan till och rättade honom, för det var hon som var dominatrix, minsann. Kvinnan var nämligen något så märkvärdigt som en feminin Deathis, en Deathisinna, och hennes kropp pulserade ut ett sexuellt eko av brutalitet i Piggstians hetta samtidigt som hon var lika våt som en änkas näsduk.

Sedan blev det åka av, på alla sätt och vis. Deathisinnan körde på som en ångvält och Deathis kände sig överkörd för första gången i sitt liv. Det stod snabbt klart för honom att hans kvinnliga gelike var av exakt samma skrot och korn som han själv. Deathisens ejakulationsskri dränktes slutligen av Deathisinnans obarmhärtiga fontänorgasm, som bäst kunde beskrivas som en deathisiansk syndaflod.

Ständiga upprepningar

Enligt filosofen Nietzsches funderingar är helvetet en enda evighet av ständiga upprepningar. Dessa funderingar har jag nu, så att säga, börjat gräva i. Jag har, så att säga, lagt dem på mitt bord och, så att säga, dragit in Deathis och Piggstian i smeten, som, så att säga, är dessa funderingar, som, så att säga, breder ut sig på mitt bord. Nåväl, min slutsats följer.

Deathisen idkar ju samlag i Piggstian och det handlar ju inte om ett eller två, samlag, det handlar ju om upprepade företeelser, i evighet, ju. Så, Piggstian är ju således sannerligen helvetet. Och ibland, riktigt sent om natten, kan man sätta sig till ro och stilla begrunda om det möjligen kan förhålla sig så att det är Deathis som är Satan själv. Mycket möjligt detta. Tack för er tid.

Den obarmhärtige Deathisen

Det hände sig en gång att en kvinna gick på en ödslig väg i närheten av Piggstian då hon plötsligt råkade ut för rövare. De slet av henne kläderna och misshandlade henne. Sedan försvann de och lämnade henne halvdöd vid vägkanten. En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se kvinnan vek han åt sidan och gick förbi. På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg den sargade kvinnan, ingorerade henne fullständigt och gick förbi. En deathisian som färdades samma väg kom också dit. När han såg kvinnan, förbarmade han sig över henne. Han gick fram till henne, hällde olja och vin i hennes sköte och idkade samlag med henne vid sidan av vägen. Sedan lyfte han upp henne på sin åsna och förde henne till sin ädla boning och förslavade henne. Nästa dag tog han fram sin bedrövliga verktygsback – Deathis Tools™ – och hade flera samlag med kvinnan i sin stia, huller om buller, med både hammaren och skiftnyckeln i högsta hugg. Denna lilla historia cementerar onekligen devisen som utropar att det rinner flera liter djuriskt blod i den obarmhärtige Deathisens ådror.