Det sitter en väldigt djurisk man vid rodret. Han är orakad och uppkäftig. Han sitter där endast på grund av att ni har accepterat en liten samlagsinvit från hans sida. I och med det har ni sålt er stund på jorden. Ni har sålt er själva till en best som stympar ert liv, krymper era barn, och förvandlar er själva till avfall och offer. Utan att blinka, kan den här mannen tänja förnedringen ett snäpp till, och få Auschwitz att framstå som en idyllisk kurort för välgödda judiska turister.
Vilka är ni, egentligen? Är ni fega människor? Eller bara okunniga? Eller bådadera? Ni sitter i era soffor och tror att ni har ett människovärde. Det har ni inte. Ni har inget värde. Ni är värdelösa. I ett samhälle som styrs av en deathisian är ni bara en förbrukad resurs. Er tid är passé, precis som hästarnas, men ni duger inte ens till riddjur eller smörgåspålägg. Er röst är död. Ert liv är slut. Er värld har erövrats av en bödel som bär namnet Edward Deathis. Och ni har bara er själva att skylla.
Herren på täppan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar