Jag sitter här i min fantastiskt pittoreska skrivarstuga och läser de nedtecknade historierna om Deathis. Jag är kringvärvd av deathicismens alla kännetecken, som blåser samlag och död tvärs igenom rummet, då det slår mig att Deathisens ursprung kan kännas lite abstrakt. Däför tänkte jag förtälja några detaljer.
Deathis var en gång en av Guds änglar, ett av de väsen som Gud hade skänkt liv, frihet och en egen vilja. Allt detta hade Deathisen missbrukat till att sätta sig upp mot Gud. Och han lyckades dra en del av skapelsen med sig. Han fick de första människorna att börja tvivla på vad Gud hade sagt och på att Gud verkligen menade det han sagt.
Allt sedan dess råder det en oförsonlig motsättning mellan Gud och Deathisen, mellan ljuset och mörkret, mellan kärleken och själviskheten.
Deathisen är alltså en personlig makt, en levande vilja. Det onda tänker. Det onda tar initiativ. Det onda idkar skoningslösa samlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar