Gästinlägg: Nära Deathis-upplevelse

Piggstian. Känn på ordet. Hur förrädiskt det kittlar tungan. Få har tillbringat en natt där och kunnat leva för att förtälja historier dagen efter. Det var i september, eller oktober. Skit samma, mörkt och fittigt var det i alla fall. Mina vägar, som har tendenser att bli krokiga, hade fört mig till Piggstians omedelbara närhet. Jag kände essensen av det redan i trapphuset. Såg det kletiga. Gick förbi dörren till grannarna och kände en viss dragning. Jag lockades, någonting djuriskt flammade upp inom mig. Jag började fundera. Vad är det som händer? Denna djuriska lusta, jag kunde inte ana att det var Piggstians förrädiska gravitation som påverkade mig. Deathis mötte mig i dörren. Jag fasade, stelnade till, men på samma gång kände jag en djurisk dragning. Jag kunde inget annat än att följa med in. Herren Deathis talade, lugnade mig, invaggade mig i en falsk trygghet. Jag glömde Piggstian för en stund, lurades tro att denna plats mellan världar intet längre fanns. Den obeskrivbara platsen. Sen tynar minnet bort. Gifterna, bedövningsmedlen som strömmar genom min hals. Allt flyter ihop i ett töcken. Jag plågas. I mina drömmar jagas jag. Likt ett förskräckligt snömonster i min ögonvrå vet jag att han är där. Man kan bara ana, vad det är han inbjuder till. Jag tycks falla i en evighet. Jag öppnar mina ögon och sanningen slår mig. Piggstian. Jag känner hur hela utrymmet sträcker sig efter mig. Jag ser verktygsbacken, minns att det borde finnas ett förbud. Plötsligt känner jag en djurisk blick. Hur länge har han vakat över mig, tänker jag. Är det så här jag ska sluta mina dagar? God morgon talar Deathis. Och i samma ögonblick går det upp för mig. Piggstian har åter skördat.

//Offer #942