Detta är ett gästinlägg från ett av många offer. Historien är färsk och verklighetsbaserad. Gästen intygar än en gång att Deathis inte ger några uppskov. Ingenting undgår Deathis. Ingen undgår Deathis.
Eftermiddag. Jag var under jord. Försökte stänga ut omvärlden så gott det gick. Kallsvetten lackade och jag kände ångesten komma krypande. Telefonen ringde. Jag ville inte höra, låtsades inte om det. Men de envisa signalerna skar genom märg och ben. Gång på gång, inget slut på eländet i sikte. Jag bestämde mig för att svara, kanske skulle samtalet med denna medmänniska lindra mitt lidande. En isande djurisk röst hördes i andra ändan. Rösten sade: "Deathis är vad jag är. Din tid är kommen. I morgon. Jag kommer inte ensam." Samtalet bröts. Jag skrattade lättat och mitt ansikte förvreds i ett patetiskt flin. Än hade jag en dag kvar att leva.
//Offer #942
Eftermiddag. Jag var under jord. Försökte stänga ut omvärlden så gott det gick. Kallsvetten lackade och jag kände ångesten komma krypande. Telefonen ringde. Jag ville inte höra, låtsades inte om det. Men de envisa signalerna skar genom märg och ben. Gång på gång, inget slut på eländet i sikte. Jag bestämde mig för att svara, kanske skulle samtalet med denna medmänniska lindra mitt lidande. En isande djurisk röst hördes i andra ändan. Rösten sade: "Deathis är vad jag är. Din tid är kommen. I morgon. Jag kommer inte ensam." Samtalet bröts. Jag skrattade lättat och mitt ansikte förvreds i ett patetiskt flin. Än hade jag en dag kvar att leva.
//Offer #942
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar