Facebookdeathis

Deathis har nu fått nys om det redan lite ålderdomliga fenomenet Facebook, verkar det som. Han sitter nu där en stor del av dagarna och bara pokar folk slentrianmässigt. Han pokar verkligen allt och alla, som satan, hela tiden. Att poka människor har för Deathis blivit en sport och han bangar inte för något alls. Detta tycker ingen om. Sluta poka, Deathis. Håll upp med det där dumma pokandet nu. Du får sluta upp med att poka på det där viset. Sluta poka, Deathis.


Deathisen uppdaterar också sin status med jämna intervall. Så här kan exempelvis en samlagsinvit se ut.

Skon

Såg en ensam sko vid sidan av vägen idag. Deathis kom direkt i tankarna. Har han möjligen varit ute och varit lite djurisk nu igen? Det är förmodligen så det är ställt. Vidare kom jag att tänka på den där skomakaren som satt i vrån. Ni vet han som bankade kuken sin gul och blå, med hammaren. Han skulle lära sin kuk att bli lång, han, först med hammare och sen med tång. Ganska djuriskt det. Sedan kom jag att tänka på skomakaryrket som sådant, se bilden nedan för närmare information.

En sjöman

En sjöman for till Piggstian
för att lära sig om Piggstian
och när han kom till Piggstian
fick han lära sig om Piggstian.

Halkvarning i PS

Piggstians port är igenbommad idag. Man kan bara ana vad som sker därinne. Lyckta dörrar brukar oftast innebära att lajvmaskinen begagnas till bristningsgränsen eller att ett samlag når sitt absoluta klimax. Mer än spekulationer blir det emellertid aldrig då dörren är låst. Nycklarna till boningen hänger nämligen i helvetet, och ingen törs hämta dem. Jag vill inte ens hämta dem för övrigt. Jag vill inte vara i Piggstian. Den är så genomsyrad av blodiga slag och våldsamma händelser att den skulle kunna få Satan att känna sig obekväm. Om Satan vore gäst i Piggstian tror jag dock att det skulle ske ett missöde redan under den första minuten av vistelsen. Direkt då man äntrar Piggstian, det första steget man tar in i knullkammaren, ger nämligen en inblick i Deathisens leverne. Det är nämligen så att hela golvytan runt dörren är täckt av säd. Säd i farstun alltså. Jag repeterar, en dörrmatta av säd finns i farstun i Piggstian. Halkvarning. Mycket oangenämt, så sant som jag heter Lille Bror Söderlundh. Sanna mina ord för satan. Hör ni det?

Sagan om Deathis och draken

Deathis vaknade, lite dumdristigt som han brukade, öppnade ögonen och möttes av Kingen.

Deathis: Åh, Kingen, är du här? Jag har ju inte klätt på mig fint.

Deathis tog på sig sin lajvarkåpa med huvan på och ett par cowboyknulltyg och närmade sig Kingen igen som såg förskräckt ut.

Kingen: Jag kommer med ett önskemål som gäller Piggstians säkerhet. Den onda draken Draken med skön hållning-draken hotar din stia.

Detta sade Kingen medan han vilt gestikulerade och pekade på Deathisens ständigt ökande kön.

Deathis: Ursäkta mitt morgonstånd, vördade King, jag skall genast ta mig an saken.

Deathis tog sitt stånd och lämnade Kingen språklös. Han kom till drakens favoritbar. Draken skrek till, då han såg Deathis.

Deathis: Onda drake, dig skall jag dräpa innan solen gått ner.

Deathis bröstade sig fram mot den gormande draken.

Deathis: Jag hugger dig med mitt kön, du har ingen chans.

Deathis högg draken med sitt kön, som gick av på mitten, draken då alltså, inte könet. Deathis vann och säkrade stian. Draken med skön hållning-draken borde ha gått draka vägen hem.

Pedalhelvetet

Deathis har varit djurisk nu igen. En cykel är inblandad. Närmare bestämt pedaldelen av den. Deathis trampade frenetiskt och hade ballar av stål då det skedde. Han fördärvade hela pedalhelvetet. Ta mig satan vad djuriskt!

Deathisens morgonritual

Varje morgon, samma ritual. Deathis vaknar i Piggstian, skrapar sig i huvudet och allting är nollställt. Han kan inte berätta vad han har gjort, vad han skall göra eller vad han gör just nu. Totalt nollställd. Sen skriker han: "Ro hit bläckfisken". Och man ser illa kvickt till att han får sin dagliga bläckfisk. Han lägger den på huvudet och andas och det känns som att han har lite ångest. Men det har han absolut inte. Bläckfisken ger honom kraft. Djurisk kraft från havets kletiga herre. Han drar nämligen in det så kallade bläcket, en mörk vätska, ur dessa djur, genom näsan. Detta bläck ger honom en oslagbar djurisk kraft. Kalla det doping om ni vill. Deathis kallar det frukost.

Slagskämpen Deathis

Natten är snart här. Deathis tar på sig en lång svart rock och ämnar gå ut i mörkret. Jag undrar varför. Deathis säger att det blir gängslagsmål vid torget. Jag undrar hur det skall gå, han är ju faktiskt nyss hemkommen från VM i fingerpulling och har bandage och är allmänt omtumlad i skallen. Deathis säger att han använder organet som slagträ och att han förlitar sig fullständigt på den ådrige. Jag ljuger och säger att jag förstår och släpper iväg honom, vind för våg. Hoppas att han inte gör någon alltför illa.

Skadad guldmedaljör efter en stark insats i slidorna.

Deathis berättar om dagen

Cyklade hemåt i det ljumma vårvädret. Fick syn på en kråka som satt på toppen av en lyktstolpe. Lyfte mina armar uppåt från styrstången och lade dem i samma ställning som man har då man skjuter med ett gevär. Sedan började jag smattra med munnen härmandes en automatkarbin som slaktar fiendens ovetande marktrupper. Upprepade salvor flög mot den ynkliga kråkan. Den brydde sig dock inte ett skvatt om min hatiska drive-by per velociped och flög sin kos. Jag såg mig besegrad och tänkte att det nog måste vara åratal sen jag sist smattrade på det där viset, som ett litet barn. Sedan såg jag mig över axeln och fick till min förskräckelse syn på en väldigt vacker ung mö. Hon hade uppmärksammat min handling och log åt min lek. Jag sköt lite på henne också, fast med ett annat syfte och sedan bar det iväg hem till Piggstian. Vi idkade tre stycken långa och väldigt grova samlag innan jag var mättad. Varje orgasm varvade jag sedan med en präktig oral maskingevärssalva och samtidigt tänkte jag att just det skall bli mitt nya varumärke. Ratata, du är död!

Deathis lanserar dragé

Deathis fyller idag alla godishyllor i hela landet med sina speciella dragéer. Han bygger vidare på ett vinnande koncept och har skyhöga förväntningar. Det speciella med pastillerna är att han har adderat en extra ingrediens som gör människor vansinnigt älskogskranka. Den delen gynnar givetvis också Deathisen själv, och han räknar med att pastillerna kommer att alstra två miljarder samlag per år, enbart i Piggstian. Då designen på förpackningen skulle fastställas hade han två alternativ. Han grubblade länge men kom slutligen fram till att alternativ två ändå var det bästa, se nedan. Själv tycker jag ändå att hans val var lite väl deathisianskt. Men är man en Deathis, så är man.

Alternativ ett.

Alternativ två.

Deathisars märkvärdiga sömn

Hos väldigt primitiva Deathisar är det väldigt svårt att definiera vad sömn är, eftersom de kanske inte ens under vaket tillstånd uppvisar beteenden som vi normalt förknippar med vakenhet. På dagarna händer det ofta att man får syn på en vandrande vålnad, då är det med största sannolikhet en Deathis. Är man uppe om nätterna ser man ofta någon som famlar i mörkret, då är det också definitivt en Deathis man ser. Anledningen till att man inte vet om Deathisar sover eller är vakna är att de saknar ögonlock och således inte kan blunda, det är lite som med de flesta fiskar och kräftor i havet. Det enda man kan vara säker på då det gäller denna märkvärdiga människoart är att de i alla möjliga tillstånd kan giva dig en samlagsinvit.

Ny film: Piggstian (2009)

Nu har en ny film som kretsar kring Piggstian och Deathis kommit ut på marknaden. Deathis Blog har gått in med ett stort startkapital i produktionen och kan nu stolt vara med och presentera: Piggstian. Filmen beskriver mycket väl hur den första Piggstian anlades och vilka fasor det bidrog till. Året är 1595 - det långa kriget mellan Sverige och Ryssland är äntligen över. Bröderna Knut och Erik, syndar något så in i helvete då de lämnar en ung flicka att dö en plågsam död i en källare. De beger sig ut i skogen för att komma över sina mentala plågor. Då de korsar ett konstigt träsk kommer flickan tillbaka och spökar med bröderna i deras sinnen. En dyster figur kommer till dem på träsket. Han menar att han kan hjälpa dem i deras kamp om de upprättar en liten boning åt honom. Bröderna finner det lämpligt och bygger en liten bod åt sin nya bekantskap. Det skulle de inte ha gjort. Det blir en Piggstia. I stian finner de mörkrets verkliga kärna, där det inte finns något hopp, ingen frälsning, bara Deathis. Helvetet kunde inte vara närmare.

Järnridån

Från porten till lajvmaskinen och därifrån vidare mot fönstergluggen och därefter via sängen fram till ingången igen har en järnridå sänkts som omgärdar hela Piggstian. Bakom den linjen finns så mycket elände, lidande, obestånd och armod att ingen kan tyckas kunna överleva. Likafullt existerar det ett stycke Deathis därinne. Objekt som den helvetiska metallcylindern till skräpkorg, den demolerade väckarklockan och cowboyknulltyg ligger i vad jag måste kalla Deathissfären och alla ting är, i någon form, inte bara under inflytande av Deathis utan, i många fall, under ökande kontroll från Kingen och Anden. Denna barbariska boning kan, med sitt katastrofala innehåll och med sin brutala invånare, mycket möjligt innebära slutet för mänskligheten som vi känner den. Slutet kommer den dag då Piggstian exploderar och sänker sig i marken, då dras alla ner i fördärvet och hamnar i helvetets håla. Där får vi sitta, allihopa, runt en gigantisk lägereld och kontemplera över vad som gick fel, med Deathisar som enda fröjd, flåsandes i nacken. Så hör nu detta, du som lever i vällust, du som tronar så trygg. Morgondagen kanske uteblir.

En överlevare

The botten is nådd

Gränsen mellan riktig usel humor och en genial kvickhet kan vara väldigt hårfin i vissa situationer. Som idag, till exempel. Deathis hade inhandlat frysburkar för något konstigt ändamål, låt oss säga för att frysa ner deathisiansk junkfood. Företaget Orthex, som hade försett Deathis med burkarna, kallar sin frysburksprodukt för Isnalle – Frysburken, vilket i sig är smått finurligt. Tvivelaktigt kunde man ändra om namnet till Isballe – Fryskuken. Men något säger mig att detta ligger väldigt och synnerligen lågt på humorskalan i de flesta kretsar. Det är saker som dessa som får en att känna att man borde sitta helt, helt enskilt ibland.

Wittu med Deathisen

Deathis den jävla apan köpte en gång en banan. Typiskt nog förblev den oäten i evigheternas evighet. Satan och helvete. Wittu Deathis.

Frukten av evinnerligt knullande.

Saldo

Under helgen som gick utmärkte sig även Deathisen. Jag klockade honom på 73 samlagsinviter redan den första dagen. Han menade själv att det var ett rätt bra inledningssaldo och inflikade att alla inviter kunde skördas, ett ratio på 1:1 alltså, mycket bra. Dag två bjöd på köttsliga orgier som jag inte ens vågar skriva ner. Det samma gällde dag tre. Jag. Vågar. Icke. Men vad jag tror och har på känn, är att vädligt många människor tvagar sig med stålull idag för att bli av med det smutsiga.

Uppståndelse

Nu har döden passerat. Jag är uppstånden. Var inte rädd. Jag vaknade i en grotta, inlindad i dukar av linne. Detta efter att ha spenderat några dagar i dödsrikets buk. Det var en skön tid. Det var verkligen en riktig Jesus Kristus på korset-fylla jag ådrog mig. Visst fanns det bakslag, små missöden, men ack vilken underbar drog den där alkoholen är.

Korsfästelse

Jag korsfäster denna bloggjävel idag. Detta med anledning av att jag skall supa skallen i små bitar de kommande dagarna. Ni kan dock räkna med en uppståndelse på den tredje eller fjärde dagen, eller något i den stilen. Dra åt helvete!

Deathisvigslar

Det finns en djup splittring inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland idag. Man kan nästan säga att den hotar att spricka. Orsaken är den inflammerade frågan huruvida deathisar ska få gifta sig kyrkligt. Många är emot, några få är för. Jag vet inte riktigt var jag själv skall placera mig. På ett sätt vet jag ju att Deathisar inte har några horn i pannan, men å andra sidan har jag sett vad dylika individer har åstadkommit. Samtidigt vet jag vad som står i Bibeln. Gud instiftade förbundet mellan man och kvinna, och blandade aldrig in Deathisar i det hela. Det borde ju göra saken klar för kyrkan, tycker man. Nåväl, man behöver väl inte berätta för prästerna vad som står i Bibeln, det är ju som att försöka lära Deathis hur man har samlag, så man får väl bara hoppas att de snart tar sitt förnuft till fånga och beslutar sig i frågan.